Citronmellis alla pratar om dig...

...och det är en synd att bli kysst av satan i guds vackra hus, ja det är en skam du får bära med dig livet ut. Det är en synd så stor att visa naken hud och släppa ut sitt hår i dessa vidunderliga salars dunkla vrår. Vad gjorde du ens där, du är knappast frälst, tyst! Du har ingen talan, nu är det som det är...

Rostat stål runt sårig handled och en kätting kring din ömma hals, du ska straffas för kättjefullhet, för trollmakt, för din brist på karaktär och sans. Slut nu hårt dina händer samman, det hårdaste du kan, be till herren ovan där, be till skaparen och fadern i din vanmakt och misär. Gråt dina tårar för honom, för din svaghet och allt ont, kanske du blir bönhörd och får tillbaks din ljuva jungfrudom. Kanske sker mirakel även för en nattfjäril som dig, kanske finns det hopp men inte om du frågar mig... 

Jag föraktar dig din sköka, du borde stenas tills du dör, du borde piskas sönder, fast vad ska det va lönt? Inget kommer hjälpa din förtappade själ, så spring din väg, göm dig, visa dig aldrig här, aldrig mera här...



Citronmellis alla pratar om dig och jag undrar hur du mår, lever du, har dom läkt, dina sår?  


Minns du kvinnan, hon nere vid vattnet som vi gick till när vi var små, hon som spådde i händer och talade med fåglarna, alla fåglarna, du var rädd, du sa att hon såg. Hon pratade om ögon och jag förstod aldrig då, men nu har jag sett dom, isande blå. Hon sa att mitt hjärta skulle stanna och nog var det så, ja nog var det så. 

Jag blev fängslad och torterad av självaste major, han kallade sig befäl och bar på ett storhetsvansinne som självaste Qin Shi Huangdi. Men inga murar i världen och ingen terrakottaarme kunde avstyra från vägen och ödets stjärnors sken. 

In i en famn sprang jag efter en dåraktig flykt som var kall som vinterjärn i handen, som en vak på nattfrusen sjö. Jag trodde jag var vilsen, ändå fanns han på min väg som en skulptur, ett ålderdomligt träd, han svepte in mig i sin kappa, sen stod vi bara där, hur länge? Kanske en tidsrymd, ett ögonblick, vem vet. Nysnö kom och smällte bort med alla tårarna som runnit, med pudersnö återvände mitt skratt, det slutade att svida. Iskristaller runtomkring började sakta i nattskenet spira.

Jag är under beskydd nu, inget ont ska mera hända...

 
(Foto: Ulli Predeek)

I storm
han hittade aldrig hem i storm
han hittade aldrig hem när hon höll hans hand
och att dela på samma cigarett är som att ingå en pakt
varmrökt och hennes sällan använda läppglans på filtret
Hans tumme och pekfinner som darrande passade den vidare
till henne igen...

Tystnad, händer för öronen som skydd mot iskall vind

För det var klass 2 varning, det var storm och snörök som sved i ögonen
Det var en färdigskriven saga
det var träget nerklottrad lyrik
ibland var det musik... 

(Lyrikpoesi) / nattfågel

Euforisk i isande kyla, ditt hår, vitt av frost
och en stigande, virvlande ånga från din mun när du andas ut
Blåa tankar i ditt huvud som är lätta att halka på, du slår dig illa ibland
Men du är sånn som alltid tar dig upp igen, från hala isar, från kalla vakar och rasande raviner

Det var du som kunde varenda stjärnbild, visst var det så
Du pratade om stjärnorna och berättade fantastiska historier
 om lejon och gudar, om fallna kungar och erövringar
Jag tittade upp och såg ett svart virrvarv utan början och utan slut 
Det skrämde mig men jag beslöt att hålla tyst


Du, full av lycka!


(Lyrikpoesi)

Barbara Vidal






Ambitioner, vilka som hellst, jag sliter ut kläderna från min garderob för att hitta min ambition. I högen på golvet som ligger ända fram till andra väggen åt höger, vid dörren, den som gnisslar och klagar på mig, där ska mina ambitioner finnas, nånstans!  Det var verkligen en eminent ide, om den bara hade fungerat. jag kände mig överdådig där ett tag (på ett grått sätt, med svart spets).


Men garderoben blev övergiven, och jag hade inga ambitioner att vika tillbaks kläderna till det ensliga skåpet, inga som hellst faktist. Att mina läpper åter slöt spritflaskan var det närmsta av ambition jag kunde komma, till sista droppen, sista droppen...

Motbjudande, frånstötande, avskyvärt och vedervärdigt

Men att däcka i ruiner och drömma storslagna drömmar är på nått sätt att dansa vals med spriten. Naturligtvis lämnar den sitt trogna sällskap såsmåningom, MAN KAN ALDRIG LITA PÅ FLASKAN! Jag blev visserligen tillbedjad ett kort tag och det var vackert, ler åt minnet. Spyr på mina kläder på golvet och torkar munnen med min nakna arm, hostar hest och ser med grus i ögonen.

Inga ambitioner, inga alls faktist. Men jag lever, det måste antyda på något. Jag häller upp ett glas vin, inatt dansar jag solo, med händerna mot skyn iförd grå klänning  med svart spets, jag känner mig överdådig!

(lyrik av nazla)

... om död

... om sorg

... och om tiden efter

Hon är vacker med rödsprängda ögon och svullna kinder, hon är vacker iallafall
Det var bara det att han aldrig såg det

var det hans förlust
eller hade han henne någonsin, på riktigt menar jag

eller var allt på låtsas....

(Lyrikpoesi)

Stjärnhimmel med tusen vita snäckor
där uppe ryter lejon
där uppe gråter strandade valar

....

Breven som aldrig skickades
ger dig iaf värme under höstens kalla kvällar
inte sant.....