Euforisk i isande kyla, ditt hår, vitt av frost
och en stigande, virvlande ånga från din mun när du andas ut
Blåa tankar i ditt huvud som är lätta att halka på, du slår dig illa ibland
Men du är sånn som alltid tar dig upp igen, från hala isar, från kalla vakar och rasande raviner

Det var du som kunde varenda stjärnbild, visst var det så
Du pratade om stjärnorna och berättade fantastiska historier
 om lejon och gudar, om fallna kungar och erövringar
Jag tittade upp och såg ett svart virrvarv utan början och utan slut 
Det skrämde mig men jag beslöt att hålla tyst


Du, full av lycka!


(Lyrikpoesi)