Vi möttes under solen
Men du, det är över för dig, du kommer aldrig komma nån vart, ingen tycker om dig, det är försent för dig..
Och jag stod med repet runt min hals medan orden ekade
Jahaaa,
Men då är det ju ingen idé att leva längre
Och där är jag nu
Ensam under månen
Skuggarbete
Du blandar kort
Om och om igen
Och jag lyssnar, som besatt
Det är det enda som får mig lugn
Du blandar och berättar om kärlek
Du blandar
Jag lyssnar
Om drottning i bägare och 6 i mynt
Stagnerad energi
Skuggarbete
Och ett krossat hjärta
Dagen när du släppte mig
Du som inte känner mig och ni som aldrig kände mig, jag går nu, utan vrede eller hat… jag går längst vattnet och inte mer ska jag försöka berätta, jag går nu till de som kommer att komma mig nära och de som vill höra mig berätta. De som berättar till
mig, om kärlek, om tillit…
Jag går nu , för att du släpper min hand och knyter dina bakom din rygg,
Liv
När jag är död och du har grävt min grav och rosorna vissnat, bränn då alla brev men spara en fjäder från min vänstra vinge...
Vårat segertåg
Dig älskar jag
Som jag älskar kylan i vattnet om hösten
Och jag faller som löv på ditt bröst
Knappt märkbart
Men jag faller
Du åker bort, långt bort härifrån
Ser du inte älskling
Att jag faller
Den elden värmer dig inte
Att kasta sig in i drakmunnar bara för att de öppnar munnen, det är klart du blir bränd, så otroligt dumt, men det är det enda sättet du kan , du vet....
Det var ett misstag
Myten om dina händer
Händer som inte längre betyder mer än kestikulerade lögner, händer som engång var det tryggaste och finaste som finns. Samma händer med en ny sanning....
Ni två är som ormar, jag antar att era tuggor av mig kommer livnära er år framöver, just det gör mig ledsen, engång älskade jag er, ni älskar bara er själva, vidriga människor
Tillsvidare
Att hata någon mer och mer för varje dag, en sund inställning... Och ett livsavgörande beslut
Vad var det som hände...
Hon ville inte leva längre. Ett frivilligt beslut som upprepar sig gång på gång på gång....
Han älskade henne på sitt sätt. Men tillslut sög hon musten av honom. Stackars karl!
Du borde sagt henne....
Huden på hennes armar slet du bort, men hon försöker bära dig ändå. Som en skog som sakta smeker stormen mothårs.
Du borde sagt henne det, att stormar smeker man inte, de flyr man ifrån. Hon försöker bära dig och dina stenar. Hon försöker så mycket för hon trodde det var så man gjorde. Du borde sagt henne det, att allt var fel att hennes armar var flådda, hon ser
inte sånt själv.
Det var min historia
Jag vet att hon vakar över dig, jag har sett henne, jag har hört. Återskenet i hans ögon går inte att ta miste på
Och hon vaknar varje natt vid samma tid, som en tågtidstabell, hennes hjärta har en rytm som sätter allt i gungning, man kan se det på ringarna under ögonen, de hon lätt kunnat dölja, men att bo på ett tåg är som det är, ingen plats lämplig för puder.
Dagar jag sneglar på din lycka
Jag önskar jag kunde vara lycklig, som du. Våga gå ut ur ytterdörren och tänk att inte behöva vara rädd för grannarna, som du ungefär... Det önskar jag
När värme i kyla inte längre är åtråvärt...
Stryptaget runt hennes hals, det blir det sista tänkte hon, det sista och aldrig mer igen, kylan, den hon alltid hade avskytt, aldrig mer ville hon frysa så. Vintern är en bra tid att dö på. En bra tid att älska och värma kalla händer i varandra.
En tid att frysa ihjäl på, eller bli stypt
Ett syfte
Tack för löven som faller där jag går
Historian om älvan och skogsrået
Tandvärken som blev över förvandlade jag till drömmar
.... Sa hon
