Jag hatar min rastlöshet, jag älskar min tjej, det är så mycket jag glömmer att bejaka...
Och det är svårt, att tassa på den folkhemska skaran
Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner
Nån idiot som bara ser sin chans ska ta den
Vem som helst kan avge tomma löften,
Och göra hål där de lovar och svär
Det är lätt att hålla käften, och svårare att säga som det är...
(bild:nattfjäril, text:Lasse)
nionde symfonin
Ett sätt att sörja förlusten
Ett sätt att glädjas åt försöken
och ett slags sätt att förlika sig med slutet.
Ett sätt att glädjas åt försöken
och ett slags sätt att förlika sig med slutet.
Gud har aldrig funnits...
En moderlig hand vars fingrar med lätthet smekte avtryckaren, patroner som inte bör slösas och ett skott som inte missade. Dessa händer hade det på rutin, de hade gjort det förr, nångång av misstag, ibland av vrede, oftast av ren instinkt och låt oss kalla det inlärd reflex.
Mödrar som gick under isen, som aldrig fick hjälp upp och fäder som kallade sig frontfigurer och pratade om patriarka dåraktiga filosofier och Darwin som i en liten fyrkantig box, fäder med höjd hand och druckna ögon.
Hon viskade till sig själv "Gud finns inte" hon skrek inombords "Gud har aldrig funnits".
Finns inte så mycket mer att säga...
Jag var bara inte gjord för dessa dar...
Och du måste va sjuk, sjuk, sjuk, sjuk och du måste va blind, blind , blind, blind, du måste va blind du kan inte se när löven faller ner hur fel jag är, sjuk sjuk sjuk, blind blind blind , du måste va blind för du kan inte se när löven faller ner hur sjuk jag är... (bild:nattfjäril, text:Hellström)
It's better to burn out than to fade away...
(bild:okänd)
Vilka hjärtan ska jag krossa?
Hon var artig som sig bör, drog ut stolen, tände cigaretten och kollade inte på andra, inte så han såg, lite hyffs får det lov att vara! När timmen blev sen betalade hon taxi, pratade i mobilen hela vägen hem till sig med en väninna men skyndade sig att avsluta samtalet när bilen svängde in på gården. Så det är inte mer än rätt, belöning för mödan känns nödvändigt.
På morgonnen låtsades hon sova när han gick...
(bild:okänd)
Du vet så väl vem det är som ljuger, eller tror du på det där om sakernas förhållande...
Jag borde inte sitta och nöta ut mina pennor varje natt
du borde inte läsa vad jag skriver
och du borde sluta analysera mina målningar
Jag borde inte öppna dörren för slödder och pack
Jag borde inte berätta sånt
som får mig att framstå som dom
och du vet, du borde inte lyssna
men det som är sagt är ändå sagt
Jag borde aldrig slå dig, man har alltid ett val
och du, du borde aldrig ha slagit mig tillbaks
en av våra synder, ett av alla kval
Du borde aldrig släppa in mig var och varannan natt
Du borde inte öppna dörren för slödder och pack...
(bild:okänd, text:nattfjäril)
I'll leavin' today, I'll be on my way, of this I can't say very much...
... But if you want me to I can be just like you and pretend that we never have touched. 
And if anybody asks me, "Is it easy to forget ?" I'll say, "It's easily done, you just pick anyone and pretend that you never have met".
(bild:okänd, text:Bob Dylan)
att lära sig gå på vatten borde varje människa bemästra innan döden knackar på hennes dörr...
Om gränsen går vid två, då borde tre vara helt lagomt, hon står alltid vid branten, hon balanserar fast på fel sida, utan skor på svår terräng. Ta av slöjjan som skymmer vem du är och linda in dina såriga fötter och lär dig gå på nytt...
Råd var överflödiga, tips kunde med tvekan mottagas utan entusiasm, oftast med ngn onödig fras som med otur ledde till en änmer onödig diskution om rätt och fel som inte alls handlade om rätt och fel utan om den mänskliga individens faktiska värde och pris som inte har ett dugg med mänsklighet att göra men om ngt är bränt och söndrat så kan man lappa med sånt där dravvel, man kan, MEN DET BÖR UNDVIKAS!!!
Om Gränsen Går Vid Två, Då Borde Tio Vara Lagomt.
Det är ren styrka som krävs, det är en knuten näve och slag mot betong, det är killerboots och en söndersparkad dörr och det är Bob Dylan
Blankis och lika spegelblanka, förväntansfulla ögon som blinkar mot mig och bara ett rött sträck kvar av dagen, ett rött sträck på valvet som jag lätt kisar bort.
Mina fingrar söker efter strängar i det här zatans mörka rummet, på en gitarr jag inte ens har, men jag behöver några ackord, jag behöver lite fingerfärdighet och den där känslan som jag svept in med plastfolie, den vill ut nu, den är beredd att ta till drastiska åtgärder. varför jag kedjat fast den har jag glömt, hur som helst är det vansinne. Nu är nycklarna tappade, lösenordet glömt och fingeravtrycket bortnött. Det är ren styrka som krävs, det är en knuten näve och slag mot betong, det är killerboots och en söndersparkad dörr. Jag klär mig i tåligt material och förenar nytta med nöjje. Jag skriver inte ens kriterier, vad som helst kan hända... 
(bild:okänd)
jag har sökt mig själv...
som det jhu heter att man ska, i sprit, musik och kvinnors blick...
jag undrar hur det gick...
Såg en ung kille ligga avslagen på marken idag, med ansiktet mot kall hård snöväg, en man gick fram men han förblev orörlig, en skara samlades runtomkring honom, mannen som gick dit först frågade om han skulle ringa ambulans, jag hörde inget svar och jag gick aldrig fram och var han död har jag sett döden förut.
Jag fortsatte till parken som det var tänkt, men när jag kom hem bad jag en bön...
jag bad en bön...
Jag fortsatte till parken som det var tänkt, men när jag kom hem bad jag en bön...
jag bad en bön...
för att komma till klarhet...
Här uppe är golven kalla
här sitter vi med knäna uppdragna
översnöade på din soffa med en överflödig färgskala
ingen ser oss, ser oss mer, ingen skottar på vår väg
En vacker rök steg upp från din cigarett
kanske en signal, att ruska bort allt damm
men jag somnade om alltmedans röken försvann
Hon har glömt tårarna och såren...
I ditt regn fanns inga illusioner längre kvar
vi såg inte ens några hägringar
trots kylan i din famn höll du mig varm
ett slags förvar
Våra försumbara ord i natten
blev till svidande sår
Du frågade om det är såhär det ska vara
om det är såhär man ska må
Men ditt regn blandades med mitt
och jag hade inga svar
jag hade ingen vilja, bara trolösa dar
Så jag började gå, kunde inte stå still
jag var redan långt borta när du sa
att jag var din, att jag var din...
Det här är Be Your own star show, det här är bit ihop och sparka...
När natten är här ska jag lämna allt tillbaks, vinet & skulden jag har, du visste nog att jag hade mina skäl. Ett sätt att ge, ett sätt att ta... (text: Winnerbäck)
Ja, hon kunde vara så briljant...
Säg att några av dom dar som vi hade med varann var några av dom bästa som jag någonsin haft och säg att jag är ledsen för alla fel som blev, men att inget enda av dom var menat som nån slags elakhet... säg säg säg, allt det där från mig! ( text: Thåström-över sundet, bild:okänd)
Lingontrådar, som om de skulle hjälpa...
färgar garn lingonrött och låter vinden ta tag i det, låter dvärgbjörkarna och ris på myrarna hålla fast och bestämma vinklarna, sedan, seeedan följer jag efter, det är det som kallas att ha en röd tråd, känner mig stolt att kunna hålla fast i något betydelsefullt och viktigt. Blåa händer av blåbär, svarta fötter av jord, ömma knän och röda trådar som flyr från mig i kastvindar på fjället, plötsligt står jag övergiven av lingontrådar, helt tafatt, vad ska jag nu gå efter...
Vad ska jag nu gå efter och varför ekar det här? varför eeeeekar det här
Vad ska jag nu gå efter och varför ekar det här? varför eeeeekar det här
Det finns saker som hon sa...
Ihållande bergsdimma i hennes ögon gjorde världen något dunkel, kvällssol i skymningen och undvikande blickar som annars skulle vara genomträngande grågula av rött vin. Nu skulle jag ta hennes händer i mina och låta mig drunkna i hennes svårstyrda hår , om hon var här, och hon skulle förstå.
Jag skulle varsamt ta av henne de svarta nötta kängorna, för hon har gått alldeles för långt, jag skulle blåsa bort allt damm och smeka henne varm i avskildhet, om hon var här.
Hon sa aldrig att jag var bräcklig och skör, hon gav mig bara styrka, hon lät mig ta henne till min famn fastän det var jag som var kall. Hon lät mig ivrigt visa vägen trots att jag var vilsen. Jag minns att jag ibland snubblade febrilt och ramlade våldsamt, hon hjälpte mig upp, hon stod alltid bakom och låtsades inte se min rodnad.
Jag skulle varsamt ta av henne de svarta nötta kängorna, för hon har gått alldeles för långt, jag skulle blåsa bort allt damm och smeka henne varm i avskildhet, om hon var här.
Hon sa aldrig att jag var bräcklig och skör, hon gav mig bara styrka, hon lät mig ta henne till min famn fastän det var jag som var kall. Hon lät mig ivrigt visa vägen trots att jag var vilsen. Jag minns att jag ibland snubblade febrilt och ramlade våldsamt, hon hjälpte mig upp, hon stod alltid bakom och låtsades inte se min rodnad.
När antabus var afrodisiaka...
(bild: D.G)
Du vet vart du har mig va, din livlina och mina frätande kyssar i månsken, det var hos mig du glömde alla piller, de där man överlever utav, de som smakar sött med ett glas rött. Det var hos mig, din livlina...
jakt
Ulven ylar och skriker vid fullmåne, jha, vi är upptagna nu...
Mellan varven dör ett sant geni, av en överdos melankoli, kanske söp han bort en skör talang utan att vi såg ett sammanhang...
Foto: Robert Mapplethorpe
Mellan varven föds ett sant geni som får intellekt och fantasi och som lyckas komma till sin rätt, fast han kanske har ett udda sätt
En man gick upp för trappan fast jag var ensam i huset och någon låg i min säng och gjorde mig irriterad tills jag insåg att jag var själv, lampan i bilen tändes och släcktes som om någon satt vid passagerarsätet, jag röt till "Nu får du SLUTA" ...
... och insåg i nästa sekund att jag satt och pratade med "mig själv!?
Att vakna mitt på natten och se blir med tiden påfrestande, att vakna av att man sitter och klappar sin döda hund som sakta försvinner är förvirrande, man vet aldrig om drömmen följer med till verkligheten eller om verkligheten inte alltid är svart och vit.
Att vakna av att man står en cm från väggen och stirrar in (i en annan dimension, dimma, port, dröm, mur) i något obeskrivbart är ngt vanliga folk skulle hålla käften om, att natten därefter vakna av att man står naken och stirrar ut genom vardagsrumsfönstret är katastrof, vad ska grannarna tänka?
Att vakna av att en karl står och klär av sig vid sidan av sängen och man tror det är ens sambo som ska lägga sig, när man vänder sig om ligger han på sin plats i sängen och mannen som klär av sig är plötsligt borta...
Är det nu man ska börja fundera om man galen?
Att vakna av sina egna skrik för att man ser ngn vid sängen i halvvaket tillstånd, som bara står där, det har jag slutat med mer och mer, man börjar vänja sig... Numer ber jag dem bara gå för jag vill sova...
ska jag sluta se skräckfilmer och börja knapra piller eller utveckla mina mediala förmågor ... finns alltid minst två synsätt...
Att vakna mitt på natten och se blir med tiden påfrestande, att vakna av att man sitter och klappar sin döda hund som sakta försvinner är förvirrande, man vet aldrig om drömmen följer med till verkligheten eller om verkligheten inte alltid är svart och vit.
Att vakna av att man står en cm från väggen och stirrar in (i en annan dimension, dimma, port, dröm, mur) i något obeskrivbart är ngt vanliga folk skulle hålla käften om, att natten därefter vakna av att man står naken och stirrar ut genom vardagsrumsfönstret är katastrof, vad ska grannarna tänka?
Att vakna av att en karl står och klär av sig vid sidan av sängen och man tror det är ens sambo som ska lägga sig, när man vänder sig om ligger han på sin plats i sängen och mannen som klär av sig är plötsligt borta...
Är det nu man ska börja fundera om man galen?
Att vakna av sina egna skrik för att man ser ngn vid sängen i halvvaket tillstånd, som bara står där, det har jag slutat med mer och mer, man börjar vänja sig... Numer ber jag dem bara gå för jag vill sova...
ska jag sluta se skräckfilmer och börja knapra piller eller utveckla mina mediala förmågor ... finns alltid minst två synsätt...
Konsten att tänka posssssitivt...
Bakom varje hög av guld finns sand för den som letar... eller hur var det nu det var ?!? =/
Det är krävande att se världen ur min synvinkel, tyck synd om mig nu...
Det är krävande att se världen ur min synvinkel, tyck synd om mig nu...
