Hon har glömt tårarna och såren...



I ditt regn fanns inga illusioner längre kvar
vi såg inte ens några hägringar
trots kylan i din famn höll du mig varm
ett slags förvar

Våra försumbara ord i natten
blev till svidande sår 
Du frågade om det är såhär det ska vara
om det är såhär man ska må

Men ditt regn blandades med mitt
och jag hade inga svar
jag hade ingen vilja, bara trolösa dar
Så jag började gå, kunde inte stå still
jag var redan långt borta när du sa
att jag var din, att jag var din...


Vad tycker du?

Kommentera inlägget här! naturligtvis svarar jag på alla kommentarer här på bloggen...:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0