En moderlig hand vars fingrar med lätthet smekte avtryckaren, patroner som inte bör slösas och ett skott som inte missade. Dessa händer hade det på rutin, de hade gjort det förr, nångång av misstag, ibland av vrede, oftast av ren instinkt och låt oss kalla det inlärd reflex.

Mödrar som gick under isen, som aldrig fick hjälp upp och fäder som kallade sig frontfigurer och pratade om patriarka dåraktiga filosofier och Darwin som i en liten fyrkantig box, fäder med höjd hand och druckna ögon. 

Hon viskade till sig själv "Gud finns inte" hon skrek inombords "Gud har aldrig funnits".