Det är ren styrka som krävs, det är en knuten näve och slag mot betong, det är killerboots och en söndersparkad dörr och det är Bob Dylan
Blankis och lika spegelblanka, förväntansfulla ögon som blinkar mot mig och bara ett rött sträck kvar av dagen, ett rött sträck på valvet som jag lätt kisar bort.
Mina fingrar söker efter strängar i det här zatans mörka rummet, på en gitarr jag inte ens har, men jag behöver några ackord, jag behöver lite fingerfärdighet och den där känslan som jag svept in med plastfolie, den vill ut nu, den är beredd att ta till drastiska åtgärder. varför jag kedjat fast den har jag glömt, hur som helst är det vansinne. Nu är nycklarna tappade, lösenordet glömt och fingeravtrycket bortnött. Det är ren styrka som krävs, det är en knuten näve och slag mot betong, det är killerboots och en söndersparkad dörr. Jag klär mig i tåligt material och förenar nytta med nöjje. Jag skriver inte ens kriterier, vad som helst kan hända...
(bild:okänd)