...Samhällsinformation...

Några penslar skulle göra min dag lite mer färgglad, och min fingertoppkänsla klär sakta av sig naken i ångorna som svider i luftvägarna och som drar i mina läppar, det tycks likna ett leende....

Några penslar skulle göra min dag....

Hon ligger livlös på botten och hon tror det är en mardröm men stenarna som fått henne att sjunka är äkta, ljuset hon minns från tiden då dagarna berörde kan aldrig mer nå fram. Om du ser hennes likbleka kropp och tomma blick under ytan så gå förbi och vänd dig aldrig om, hennes död blir din krossade vattenspegel...

Minns du henne, hur hon kunde vara... minns du hennes livsglädje, den hon faktist hade..

Hon behövde inga pekpinnar, bara en trygg famn, hon behövde inte en pistol mot sitt bakhuvud, hon ville bara hålla din hand. Hon borde inte drogas till sömn, du borde vagga henne lugn...

Hon kanske borde ändra sitt sätt, men livlösa ögon ser inget annat sätt....

Blottade sår och en vitmålad clown som häller whisky över hennes svidande nakna kropp, en narr som smäller till hennes blossande kind med öppen handflata i ekande gapskratt om och om igen. Nån slags show utan publik och hon skär sig med kniv, hon skriver febrilt... 

...och hon borde ha svimmat av, hon borde bäras ut på bår, hon kanske borde fly... 

Jag känner igen det här, jag har vart där förr
men det är lika svårt att förklara som en konstig dröm
Jag har blivit lika sviken så många gånger om
jag har hört dem säga att det är jag och inte dom

Jag känner igen det här trasdocksfenomenet 
här bland svarta minnen bakom det välplacerade ljusa skenet
Jag vet att jag lägger mig naken på ditt offerbord
å du tar för dig, du skär sönder min själ, det känns som mord

Du blir aldrig straffad, du går alltid fri
Du blir alltid förlåten, du vet exakt hur det kommer bli
Det är jag som gömmer din rostiga kniv
Det är jag som ber för mitt liv

Jag känner igen det här, jag har vart där förr
men det är lika svårt att förklara som en konstig dröm
jag har blivit lika sviken så många gånger om
jag har hört dem säga att det är jag och inte dom

Det är jag och inte dom...

Är det idag jag ska få mitt hjärta tillbaks, är det idag?

Är det idag man ska nöta ut sitt enda vinglas och köpa den mörkaste chocolate man hittar på konsum, är det idag?

Är det idag, var det igår, antar att inget spelar någon roll...

Känslan som infinner sig när styrkan man trodde sig ha faller i bitar som torr lera under zenit och alla problem som man staplat upp i rader för att snyggt beta av plötsligt gaddar ihop sig och förökar sig... den känslan, fy fan!

livet tar aldrig time out