Jag visste inte vem du var, dina ränder låste mig ute, jag visste aldrig vem du var och vem klandrar mig för det? Det fanns nätter då min ångest smällte som is på ditt trygga bröst och jag somnade som ett litet barn, vaknade utvilad utan minnen av mardrömmar. Det fanns dagar då du skärde sönder mig i tusen bitar tills inget fanns kvar, tills kniven blev för slö...  Jag blev din plockmat som smakade unket..

Du spottade och fräste och slipade dina knivar igen...

Men det jag minns var dessa trygga nätter, det är dom jag minns...


(Bild:A.Solomoukha, prosa:citronfjäril)