Hon ligger livlös på botten och hon tror det är en mardröm men stenarna som fått henne att sjunka är äkta, ljuset hon minns från tiden då dagarna berörde kan aldrig mer nå fram. Om du ser hennes likbleka kropp och tomma blick under ytan så gå förbi och vänd dig aldrig om, hennes död blir din krossade vattenspegel...

Minns du henne, hur hon kunde vara... minns du hennes livsglädje, den hon faktist hade..

Hon behövde inga pekpinnar, bara en trygg famn, hon behövde inte en pistol mot sitt bakhuvud, hon ville bara hålla din hand. Hon borde inte drogas till sömn, du borde vagga henne lugn...

Hon kanske borde ändra sitt sätt, men livlösa ögon ser inget annat sätt....