En sång jag vill sjunga...
Dina naglar som borrade sig in i min hud
Min kropp som föll, som tappade balansen
Och ditt skratt
Ditt hysteriska skratt i mitt huvud
Dina maskar som åt av mig
Jorden i min mun, den smakade järn och mossa
Och jag tuggade på små små stenar
Du tuggade på mig
Och på den tredje dagen...
Hon är bara en fantasi
En berättelse
Tankar som skrivits ner
Tårar som gett ränder
En snygg gråskala att bevara
Verkligen
Mörka rum har alltid skrämt mig
Blåser ut ljusen
Och min själ
Mörka rum har alltid skrämt mig
Man ser mer i mörker
Framförallt hör man mer i mörker
I mörker är man alltid ensam
Aldrig ensam
Förvirring
Tappat bort min själ
Man ska alltid ...
...skära i tunna skivor
Citroner och mitt hjärta
Vi var så stolta över dig
Vem var du?
Där jag trodde jag skulle leva
Saknad är vattendropparna från istapparna
Granen där jag hämtade styrka, den som var min vän
Och vardagsrummet i skogsdungen
Där jag trodde jag alltid skulle leva
Livspolitik
Vi skrek
Nu sover vi
Det är ansvaret vi tar
En milstolpe
Extremist
Kan inte ditt språk
Men dina horn gjorde ont
Felsöker
Om ngn undrar vad hon gör...
Felsöker livet
Söker....
Livet
Mitt tysta ego
Mitt tysta ego är inte den jag är, och ekot av dess skrik och buller är inte den jag var...
Dårskapen har inte med mig att göra
Demonerna ville aldrig slita sönder mig
Så vem är jag?
När han tog över
Min ångest är inte vacker... Jag tror han vill döda mig... Skynda på, skriker jag... Slöa knivar är outhärdligt!
Frätskador
Ibland fräts man sönder innifrån,
Jag tror du vet hur det känns
Trasiga kläder...
Nu är alla rum tomma, och aldrig vill jag fylla dem igen, det tror jag du förstår. Nu kanske det är dags att ge sig av...
Jag trodde jag skulle bli en annan om jag klippte av mitt hår..... Men nu ser han inte längre åt mitt håll.
Löven skär i min hud när de faller och kunde jag skulle jag bränna dem alla, men eld har jag aldrig behärskat. Vissna gulna löv kan jag inte fånga, inte ens med rustning... Så här ligger jag och blöder till döds, här ligger jag och inte kan jag ta mig samman.
att söka i mörka valv efter det där lilla ljuset, det kan verka omöjligt. omöjligt, omöjligt
Att krypa ihop i fosterställning gör det knappast lättare för demonerna att hitta ut. Men något mindre blir man, alltid något!
rävspel
Saknar dig så, saknar dig.....
Men det fanns Dar, de bästa nånsin...
Önskar du fortfarande att vi aldrig hade möts
...men med en K-pist är det svårt att diskutera.
Antar att taggtråds-skogen slukat henne, förmodligen sitter hon hopkurad under nån gren och gräver i sina sår, smakar blodet på fingrarna och glömmer bort att hon fryser.
Jag önskar ingen hade gjort henne så illa, jag önskar att du inte skar i henne nu. Jag önskar jag kunde vara hennes trygghet och tröst. Jag skulle rytit åt er och tagit henne därifrån, Jag önskar jag hade kunnat ta henne därifrån!
Undergång
Undergång: när två, låt oss kalla dem människor, förälskar sig i varandra... slutar alltid i tragedi, död och deppresion på ett eller annat sätt!
Där var hon igen, lika fulländad som den djupsinniga nymånen, lika mystisk som fullmånen i vinternatt, där var hon, men så tappade jag henne igen...
Ingen synd är större än att genomborra en gammal ek (KURIOSA)
Dårskapen blir aldrig så fulländat, då du inte lyssnar på vad träden viskar och skriker om...
ni som fastnat med handen i hennes hår...
Ni ser era fulaste sidor när ni speglar er i hennes ögon. Det är en slags spegelegenskap hon har, därför kan hon tyckas obehaglig. Hon blir själv påverkad och lika förvirrad som ni, ni som fastnat med handen i hennes hår. Se henne aldrig i ögonen mer. Det gör er depprimerade och vilsna och hon sparar alla spegelbilder för kanske är det så man ska göra, det vet hon inte, men hon vill göra rätt. /Nazla
(Fotograf: Gilles Berquet)
