Ett sätt att gå sönder på...

Din härskarteknik var ditt sätt att älska, mitt sätt att falla var så jag älskade tillbaks, jag kallade det symbios. Du höll tyst, som alltid...


I Björkskogen

Min ryggrad som vuxit sig fast på hängbjörkens stam och det förargeliga håret som slingrar sig likt en ovälkommen sträv klätterväxt. Jag ville bara nå kronan men nu blev det såhär...


I mörkret ruvar skuggor...

Era andetag skrämmer mig inte 

Men de håller mig vaken på nätterna  

Stanken gör mig däremot yr 
Och jag börjar misstänka en slags förgiftning 
Som kan orsaka andnöd 

Er verkliga orsak till att uppehålla er här är för mig dock oklart 
Har det överhuvudtaget med mig personligen att göra? 
Är det så att ni rentav tycker om mig
Och borde jag bli rörd? 

Trots andnöd....


Nu är det dags

Att släppa taget, aldrig från tallarna, aldrig från eken, de sviker aldrig, de ger bara kärlek 


Att släppa taget och gå min egen väg, för nu är det dags, från er. 

Bort... Till mig själv 
Och träden 


Gråt värld gråt...

Regndroppar fyllda av oro 

Gör hela världen sjuk 


Att göra det på mitt sätt

Förlåt mig,jag vet inte vad jag gör


Du sökte en kvinna och fann en själ

Din besvikelse gick att ta på 

En mödosam resa av förintelse 
Själar som gråter kan man drunkna i 
Men de försvinner inte 


En möjlighet

Jag är vårat avstånd 

Det jag klandrar dig för 
Du är styrkan 
Jag slogs mot...


Sedan blev jag ledsen igen...

.... Jag förnimmade livet 


När jag sköljde bort smutsen från mina händer
När jag förlät mig själv igen 
När rädslan inte längre var verklig 

En stund tidigare idag förnimmade jag livet
Sedan blev jag ledsen igen 

Jag kanske blivit lurad, men jag tror att jag inte kan gå någon annan väg än att helt och hållet ge mig hän, vad som än händer. Du kallar mig för en dåre som inte lyssnar på dig, men att söka livet är en överlevnads strategi, den enda jag har... 

Om jag är livet, var finns jag? 

Om du ser mig, ser du mig som död? 

Du behöver inte svara, jag visste inte att jag ställde frågan högt!  



Trasdockan och prinsen

Han lyfte henne och hon var lätt, han var stark, hon var kvinna han var man 
Hon var vacker och hon var hans 

Hon var hans lilla docka som gick i kras, hon var hans docka i finaste glas
Hjälp mig upp kved hon svagt, lyft mig upp, lyft mig, lyft  


Men han gick förbi för vem vill lyfta en trasdocka så alla ser
nej, han sökte något nytt, något fint, något lent 

Hon låg kvar och han röt FÖRSVINN, hon låg kvar, hon sa, jag är ju din... 




Jag är aldrig så lycklig som när jag gråter

Du är varm och din värme och närhet får mig att gråta 

Mina tårar länkar oss ihop,
eller nej, mina tårar är ingen länk, 
de är bara ett uttryck
Dina andetag andas kärlek 
Fastän du sover, sover du?  
Ska jag väcka dig? 
Om jag drar handen mjukt på ditt huvud
Vaknar du då? 
Vi är livet och när jag blir medveten om det, om den enorma kraften 
Känns det som om jag nått fram
Här vill jag stanna för alltid 
Du tittar på mig och suckar, 
Jag tror jag snyftade till för högt 


Dina andetag kvävde mig

Hon kom aldrig igenom, kanske var det vinbärsbuskarna och trädet som gav skugga varma sommardagar som höll henne kvar. Kanske var det regnet som bildade ådror på fönstret hon dröjde sig kvar vid. 


Din sorg var inte min men jag höll den hårt, dina andetag kvävde mig trots det kysste jag dig ömt. Du kom aldrig igenom och kanske var jag en del i det! 


Jag vet att det är svårt

Men det gör det inte enklare...


Jag ärvde dina händer och din tro...

Du var ingen sökare, du hade hittat hem, och den tryggheten vilade jag mig mot. Du gav mig mitt lugn....


I väntrummet

Väntrummet 

Och inga lyckliga slut 
IngA helande händer här inte 
Men jag väntar 
Kanske på någon slags undergång eller en frälsning... 





Konsten att sluta tänka

...?


Vi hade aldrig några namn...

Jag drömde om dina nakna bröst 

Och jag och min gula regnrock 
Vi hade aldrig några namn 
Men jag vill minnas att regnet omringade oss 
Dina formuleringar och spända läppar 
Jag och min regnrock 
I natt drömde jag om dig


Soldyrkare

På ett hörn 

Satt hon 
Vid min sida 
Min vän 

Tacksamheten yrde i mina ådror 



Brännmärkt

Förlåt för het stearin på din kind 

Snälla hedra mig!


Så fångar vi våra offer

Visioner 

Alltid återkommande 
Träffsäker konstruktion som ett spindelnät 
Vi börjar här och nu 
För vi har visioner 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0