Där var hon igen, lika fulländad som den djupsinniga nymånen, lika mystisk som fullmånen i vinternatt, där var hon, men så tappade jag henne igen...

Ingen synd är större än att genomborra en gammal ek (KURIOSA) 
 
Dårskapen blir aldrig så fulländat, då du inte lyssnar på vad träden viskar och skriker om... 
 
 



Vad tycker du?

Kommentera inlägget här! naturligtvis svarar jag på alla kommentarer här på bloggen...:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0