Jesus Christ is God active in creation

 


 


 

Färger i olja, Jesus i acryl (ej färdig) 

ha det underbart /// Anna i ikonmåleriet


Skildringarna handlar faktist inte om min egen person, fast det är nog redan förstått...

Tränar mig på att skriva, små texter. Behöver det så min roman engång i framtiden blir av, blandannat, osv.. etc. behöver det! Försöker skildra olika öden och människor osv...

Kände att jag behövde framföra det, så folk inte tror att det är MIN egen person jag uttrycker mig omkring, på samma sätt som deckarförfattare INTE vill gå mörda människor (Lyrikpoesi, novell och prosa you know)

Behöver sätta upp fler bilder på min bildkonst, för att komma nån vart med den här konstbloggen, blir jhu skit av allt!!!!! Typiskt....

(är jhu djurnörd åxå, all tid går åt till att vara det känns det som)

 

Ha det underbart i snöyran =P


Hon kan vara flickan vid fönstret, våningen ovanför din....


Efter att hon förintat allt ljus kring sin själ
lyste ändå en slags gloria upp av vit snö
Det tycktes henne dock ovidkommande 
för hon kunde andas lent och se vidöppet

Efter att hon förintat sin vackra hy
med rakbladsvassa skåror
kunde hon andas lent

Hon kallade det för en klycha och tände ännu en cigarett 

(lyrikpoesi av nazla)

morgonvinet tas med fördel i heta bad

I badet

Mitt albinoskinn både skrynklar sig och ryker, jag börjar snart ansa, jag byter skepnad, igen
Denna gången till något pompöst, fast med samma röda läppstift som förut
min clownmun återuppstår gång på gång

Hett vatten och farmors gamla blus som klister över revben och nakna små bröst
bara för dimmans skull, för dimmans skull och för den goda stämmningen det skapar

Morgonvinet (frukostvinet) smakar sött och gör mig flytande, tidvis svävande, emmelanåt blind
Jag sliter upp igensydda ögon och gråter blod för en sekund
blod som letar sig till mina spruckna läppar och en tungspets
som fångar upp varenda droppe med bittert välbehag  

blod och vin, rött och sött, pompöst om ni frågar mig!


Foto: nazla
(lyrikpoesi av nazla)

Vi svor en ed, sen blev allt aska...


Barbara Vidal






Ambitioner, vilka som hellst, jag sliter ut kläderna från min garderob för att hitta min ambition. I högen på golvet som ligger ända fram till andra väggen åt höger, vid dörren, den som gnisslar och klagar på mig, där ska mina ambitioner finnas, nånstans!  Det var verkligen en eminent ide, om den bara hade fungerat. jag kände mig överdådig där ett tag (på ett grått sätt, med svart spets).


Men garderoben blev övergiven, och jag hade inga ambitioner att vika tillbaks kläderna till det ensliga skåpet, inga som hellst faktist. Att mina läpper åter slöt spritflaskan var det närmsta av ambition jag kunde komma, till sista droppen, sista droppen...

Motbjudande, frånstötande, avskyvärt och vedervärdigt

Men att däcka i ruiner och drömma storslagna drömmar är på nått sätt att dansa vals med spriten. Naturligtvis lämnar den sitt trogna sällskap såsmåningom, MAN KAN ALDRIG LITA PÅ FLASKAN! Jag blev visserligen tillbedjad ett kort tag och det var vackert, ler åt minnet. Spyr på mina kläder på golvet och torkar munnen med min nakna arm, hostar hest och ser med grus i ögonen.

Inga ambitioner, inga alls faktist. Men jag lever, det måste antyda på något. Jag häller upp ett glas vin, inatt dansar jag solo, med händerna mot skyn iförd grå klänning  med svart spets, jag känner mig överdådig!

(lyrik av nazla)


 


Silverstänk...


Som ett stimm
i isande vatten
vänder hon kappan
i brisande vind...

the Devil you know...

Inte bjuden
Du var inte bjuden
Det var bara Djävulen och jag

Jag vet att det var du som stod utanför, det var dina sparkar mot dörren
det var dina händer som blödde som en spräckt mödomshinna efter alla slag

Vi dansade till ljudet av dina vrål och skålade i klangen av dina skrik
Våra skratt blandade sig med din gråt och det blev vacker musik 

Du var inte bjuden
Det var bara Djävulen och jag
men känn dig inte skändad för det
ty sorgen kläder dig inte
 


(Poesilyrik by Nazla)

Klokt och dumt, vackert och vulgärt...



























"Frågor och svar griper i varandra som kugghjul, varje människa har bara vissa bestämda uppgifter, yrkena är koncentrerade i grupper på bestämda platser, man äter under vägen, nöjena är förlagda till andra stadsdelar och i andra återigen står de torn där man finner hustru, familj, grammofon och själ. Spänning och avspänning, verksamhet och kärlek är noga skilda åt till tiden och omsorgsfullt avvägda efter grundliga laboratorieundersökningar." / Robert Musil (mannen utan egenskaper), Foto: Ulli Predeek






  






















"Alla människor tycker att livet är för invecklat. Det är det också, så som de lever det. I och för sig är livet inte alls invecklat, det utmärker sig tvärtom för stor enkelhet. Men det lär de sig aldrig att förstå. De förstår inte att det är bäst när det får vara sådant det är. De kan aldrig lämna det ifred, låta bli att använda det för en mängd underliga syften. Men de tycker iallafall att det känns härligt att bara få leva"! / Per Lagerkvist (Dvärgen), Foto: Gilles Berquet. 






 "Kom änglar, kom älvor, det börjar bli kallt" / Lars Winnerbäck, Foto: Lon Ferguson



 
"Lägg av, min vän, den sorgedräkt
som din natur så illa kläder,
ditt kval det glada väsen häder,
som dig till liv och nöje väckt." / Johan Henrik kellgren, Foto: Jeffrey Gold 



 
"Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna"./ Richard Dynbeck, Foto:Robert Mapplethorpe




"War is no about who's wright, it's about who's left". / Okänd
foto: okänd





han var klok, han var logisk och han kunde en hel del...

Cynism: Avståndstagande från andra personer och från tanken på att andra kan vara osjälviska (Känslokyla)

Altruism: Osjälviskhet, oegennyttig

Människorna skiljer sig från varandra genom vad de visar
och liknar varandra genom vad de döljer
./// Paul Valéry


 
foto (?)

ett eko

Dånet, ekot av hennes liv vibrerar fortfarande
Händer skakar och tappar fotografier på golvet
Tårar torkas och strama leenden tvingas fram

annars, som om ingenting har hänt...

promiskuösta kvinnor vs tafatt horunge

Någon koordination var det inte tal om, Irja var tafatt, hon tappade saker trots att det innebar stryk, snubblade och snavade sig fram. Folk runtomkring henne suckade och skakade på huvudet. Hon försökte hålla sig på sin kant, försökte att inte vara ivägen, inte synas i onödan. Inte nysa på någons dyra kappa, kläder hon inte hade råd med eller trampa på små nätta fötter i höga klackar, sådana hon inte kunde gå i. På gatan där nere kunde Irja förtjust skåda dessa moderna promiskuösta kvinnor med vackra former och kläder i underbara färger, kvinnor i svajjande blonderat eller färgat hår och rött läppstift. Hon kallade dem för svanar och det var som att se en film, så långt bort från verkligheten. Tänk om hon fick röra vid håret, dra fingrarna genom det och känna doften av stylingsprodukter. Dom hade inga problem förutsåg Irja, klart dom inte hade, är man så vacker har man inga problem, kvinnor med rött läppstift är oftast rika och de har lika vackra män och en drös med älskare efter sig. Kvinnor med långa ben och silkiga strumpbyxor som hölls uppe med strumpebandshållare bodde flott och badade dagligen ångande badkar med lejontassar, med ett glas vin i ena handen och... Irja avbröts av att någon kom bakifrån, hon visste vem, tog tag i hennes hår och smällde hennes huvud mot fönstret i sådan kraft att hon blev yr och var tungen att snabbt fatta fönsterbrädan med händerna för att inte ramla omkull. Hon hörde skratt, kände doften av sprit och billigt rakvatten blandat med intorkat svett. Verkligheten trängde sig på och kvinnornas klackande ljud mot asfalten tystnade sakta och försvann bort, persiennerna drogs ner. Irja kände hur övre och främre delen av bålen skar sig i smärta efter att ha blivit nedtryckt mot golvet med grova kängor, grova kängor passande grova illaluktande män. (urdrag ur Nazlas novellsamling)

RSS 2.0