när stormen lagd sig...
Det som är värre, det är när man inte längre trotsar stormen, det är när man sjunker och allt blir stilla, mörkt men stilla. Här kan ingen andas men inte heller slåss. Käftsmällar förvisso, men kroppens långsamma rörelser i mörka djup är inget man lägger märke till, här är vi drivved, här vill alla nå kli ppans kant, men ingen har någon ork... det kallas för vissa apati, ett av de sista stegen. Vi blir mer och mer känslokalla, DET ÄR INGET VI VILL, SKLYLL INTE PÅ OSS, INTE PÅ MIG!!!
ge mig en tio, och en flaska vin, här är kallt och jag behöver döda min tid!
kommer aldrig fram..
Jag kommer aldrig glömma din blick, ditt uttryck och hur allt frös till is när jag berättade att du var död.
Jag har nog aldrig gråtit så uppgivet som den dagen...
Aldrig så medgörlig som när jag släpades till hissen och aldrig så besviken på sanningen.
och jag är less på att övertyga er om att ni begått självmord, är så trött på att skrika det om och om igen, är less på att ni tror att allt är som förut, nä det är inte som det har varit, ni lämnade oss kvar, å det är inte lätt att leva här, så kom inte med erat leende å lura mig aldrig mer... snälla, lura mig inte mer =(
Jag har nog aldrig gråtit så uppgivet som den dagen...
Aldrig så medgörlig som när jag släpades till hissen och aldrig så besviken på sanningen.
och jag är less på att övertyga er om att ni begått självmord, är så trött på att skrika det om och om igen, är less på att ni tror att allt är som förut, nä det är inte som det har varit, ni lämnade oss kvar, å det är inte lätt att leva här, så kom inte med erat leende å lura mig aldrig mer... snälla, lura mig inte mer =(
