Det som är värre, det är när man inte längre trotsar stormen, det är när man sjunker och allt blir stilla, mörkt men stilla. Här kan ingen andas men inte heller slåss. Käftsmällar förvisso, men kroppens långsamma rörelser i mörka djup är inget man lägger märke till, här är vi drivved, här vill alla nå kli ppans kant, men ingen har någon ork... det kallas för vissa apati, ett av de sista stegen. Vi blir mer och mer känslokalla, DET ÄR INGET VI VILL, SKLYLL INTE PÅ OSS, INTE PÅ MIG!!! 

 

ge mig en tio, och en flaska vin, här är kallt och jag behöver döda min tid!