NAZLA -

Fullmåne

SKRIKEN som omfamnar dig, det är bara DU som hör dem.. misströsta inte, bli inte galen

Skrik bara med!!!

2012-03-30 @ 20:07:08 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hemligheterna under din turne och lögnerna jag omfamnade...

Jag visste inte vem du var, dina ränder låste mig ute, jag visste aldrig vem du var och vem klandrar mig för det? Det fanns nätter då min ångest smällte som is på ditt trygga bröst och jag somnade som ett litet barn, vaknade utvilad utan minnen av mardrömmar. Det fanns dagar då du skärde sönder mig i tusen bitar tills inget fanns kvar, tills kniven blev för slö... Jag blev din plockmat som smakade unket..

Du spottade och fräste och slipade dina knivar igen...

Men det jag minns var dessa trygga nätter, det är dom jag minns...

(Bild:A.Solomoukha, prosa:citronfjäril)

2012-03-30 @ 19:02:16 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Snön är svart på natten...

Det drar kallt, för du har öppnat dörren och nu står den på glänt, jag som ville stänga ute bilarnas överbelastade motorers ljud, jag som ville stänga ute snöflingornas dunsande eko mot marken och dess skrikande vrål där de virvlar galet i luften. Det skär i mina öron. STÄNG DÖRREN!

Mina ögon värker av allt ljus, av allt vita ljus...

Nattmänniska på dagen, blir orolig, stressad, rädd och förvirrad...

2012-03-29 @ 13:50:56 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

I ljuset sitter du med en ensam sång å alla bara stirrar stint på dig å alla bara litar stint på dig, men jag vill bara vara fri...

... som du sa......

... man vill bara svälja, svälja alla ord å alla bilder å all tro å allt hopp, eller hur eller hur, eller hur. Man vill bara fixa några rader till, man vill måla i några färger till, mer än bara svart å vitt. Man vill lära sig att älska, älska mer än i en refräng, man vill våga vara naken inför dig, inför dig, inför dig..

... bara några rader kvar...

2012-03-26 @ 22:45:29 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

minnen....

Vi läste allt vi kom åt, nobellpristagare efter nobellpristagare , vi lyssnade träget på mozart och kände oss belevade och storsinta. Vi diskuterade och smällde i dörrar. Drack rött vin och målade. Du hade hittat en LP spelare som jag fick och alla gamla LP skivor dammades av, jag kände mig lyrisk och du tecknade av mitt leende med mina gröna ögons färger. Vi pratade om vår pilgrimsresa, den vi skulle gå tillsammans...

Den blev aldrig av

2012-03-24 @ 09:45:06 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

på fredagar tänder vi ljus...

Gömmer mig bakom mönster, som du...

Låtsas promenera bort mina brister, flera mil per dag, men de blir bara fler, de jag trodde försvann kom tillbaks.

LAPPTÄCKE

2012-03-23 @ 10:57:19 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

men inte för kärlekens skull

Några penslar skulle göra min dag lite mer färgglad, och min fingertoppkänsla klär sakta av sig naken i ångorna som svider i luftvägarna och som drar i mina läppar, det tycks likna ett leende....

Några penslar skulle göra min dag....

2012-03-22 @ 13:15:27 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hon dansar med döden...

Hon ligger livlös på botten och hon tror det är en mardröm men stenarna som fått henne att sjunka är äkta, ljuset hon minns från tiden då dagarna berörde kan aldrig mer nå fram. Om du ser hennes likbleka kropp och tomma blick under ytan så gå förbi och vänd dig aldrig om, hennes död blir din krossade vattenspegel...

Minns du henne, hur hon kunde vara... minns du hennes livsglädje, den hon faktist hade..

Hon behövde inga pekpinnar, bara en trygg famn, hon behövde inte en pistol mot sitt bakhuvud, hon ville bara hålla din hand. Hon borde inte drogas till sömn, du borde vagga henne lugn...

Hon kanske borde ändra sitt sätt, men livlösa ögon ser inget annat sätt....

2012-03-21 @ 19:16:49 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vi måste vinna tillbaka

... värmen vi saknat

2012-03-14 @ 13:52:11 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

morgondimman skymmer solen...

allt är rent nu, nästan allt, nästan alla...

vad jag vet

2012-03-06 @ 08:42:40 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Klädkod: kjolstyg...

Ett intrång var vad det var, en inblanding sa du, utan större krav
Övergrepp och hårda slag, men hon ramlade aldrig, hon stod kvar
Hon kallades livegen och kanske var det just vad hon var
Hon kallades förtryckt, där hade hon inga val
Hon var bara halv i en despotisk makt

Men det var något med henne, för hon slog aldrig tillbaks
och hon kunde le med blodsprucken läpp
hon var en av dom som kämpade med sitt liv för din rätt, för din rätt...

(bild: Andres Serrano)

2012-03-01 @ 21:30:34 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()