När naglarna slutar växa
jag kom till en punkt...
Bryt en norm, ta tillbaks din frihet...
Ska man börja om bör man göra det utan skor, och första gången man möter en främmande människa bör man göra det utan diverse skor, skor förbryllar... Kläder förbryllar...
Skamm, skamm kanske är medfött till viss del, men inte det som ÄR skamligt, det är inlärt... av konsekvenser, förstärkningar och skit, självklart... helt självklart.... men hur bryter man skammen i ett samhälle? Genom utsläckning, normalisering...
Å dessa starka, ibland svaga... människor som vågar, eller inte vågar men gör det iaf, bryta en norm, GÅ BARFOTA... hylla dem, berömm dem, det är stort det de gör, det är riktigt stort.
Innan allt rasar...
Blottade sår och en vitmålad clown som häller whisky över hennes svidande nakna kropp, en narr som smäller till hennes blossande kind med öppen handflata i ekande gapskratt om och om igen. Nån slags show utan publik och hon skär sig med kniv, hon skriver febrilt...
...och hon borde ha svimmat av, hon borde bäras ut på bår, hon kanske borde fly...
Men jag är det du ser...
Jag känner igen det här, jag har vart där förr
men det är lika svårt att förklara som en konstig dröm
Jag har blivit lika sviken så många gånger om
jag har hört dem säga att det är jag och inte dom
Jag känner igen det här trasdocksfenomenet
här bland svarta minnen bakom det välplacerade ljusa skenet
Jag vet att jag lägger mig naken på ditt offerbord
å du tar för dig, du skär sönder min själ, det känns som mord
Du blir aldrig straffad, du går alltid fri
Du blir alltid förlåten, du vet exakt hur det kommer bli
Det är jag som gömmer din rostiga kniv
Det är jag som ber för mitt liv
Jag känner igen det här, jag har vart där förr
men det är lika svårt att förklara som en konstig dröm
jag har blivit lika sviken så många gånger om
jag har hört dem säga att det är jag och inte dom
Det är jag och inte dom... 
Det var en man som stal en dröm...
Jag hade förväntat mig rosor från någon, åtminstonne ett kort, jag skulle bli glad av lite sällskap bara...
Är det idag jag ska få mitt hjärta tillbaks, är det idag?
Är det idag man ska nöta ut sitt enda vinglas och köpa den mörkaste chocolate man hittar på konsum, är det idag?
Är det idag, var det igår, antar att inget spelar någon roll...
Då får man lov att säga, befoga är jag rädd...
Känslan som infinner sig när styrkan man trodde sig ha faller i bitar som torr lera under zenit och alla problem som man staplat upp i rader för att snyggt beta av plötsligt gaddar ihop sig och förökar sig... den känslan, fy fan!
livet tar aldrig time out
... och vi köpte lite pulver för vi märkte snart att det var brottom
jag har syndat, det finns ingen synd, jag har syndat, det finns ingen synd, jag har syndat, det finss ingen synd, jag har...
Ångra, ångest, ångerfull...
Panik, panikattack, panikångest...
BLI INTE SOM JAG NÄR DU BLIR STOR!
jag korsar månen inatt...
Följer du mig till det där stället jag berättade om
dricker du med mig fast du vet hur jag kan bli
du vet hur jag kan bli så vågar du ta risken
Kysser du mina sår, hur smakar dom, kyss dem igen
Följer du mig fast du är rädd,
Vaknar du med mig för att se solen gå upp
vakar du med mig, så vi kan skåla med månen
Dansar du med mig och stjärnorna inatt, du vet, du får dansa som du vill
vågar du vara fri, vågar du ta risken att förlora allt
Jag vill se dig naken, jag vill se din själ
som om det inte vore nog, jag vill in i din värld
jag vill se dig brinna, jag vill känna din glöd
Släpper du dina vapen, om jag lovar att aldrig sikta mot dig mer
jag begär ingenting, jag är bara less på den här världens förtryck 
But Tuesday you see, she had to be free...
När drömmarna gör intrång, när de klöser långt in på dagen, som om jag är en del av dem, aldrig, de är inte mina, inte mina, de våldtar mig bara, jag har inget att säga till om, jag lovar. Allt jag ville var att sova, allt jag ville var att blunda en stund och vakna utvilad med nytt hopp, nya insikter. Men jag antar att inget någonsin kommer förändras, jag kommer alltid vara trött, alltid jagad, alltid fasthållen, alltid nya sår att slicka, alltid vässade klor, dörrar som inte går att öppna, ben som inte bär, demoner som skrämmer, vålnader som stryper mig och skrik, skrik som jag tror är mina egna...
Att du påstår att jag är promiskuös, snälla nån, det är nog något fint i min värld, men du säger det med avsky, ska jag skicka mina demoner på dig? Vill du känna riktig AVSKY?
Och skulle jag slita i ridån, om du skulle få se in, bakom all urusel teater... om du skulle få smaka på mitt salt, då skulle du skjuta dig själv. Men du ser aldrig bakom några ridåer och jag kan aldrig bjuda in någon... de dör sakta i allt gift, så du kan aldrig förstå, det var inte meningen heller. Ibland trodde jag du kunde, men jag antar, att du är bättre på teater än mig... 
En katastrof är nära...
Konsten att bli sin egen hjälte, att falla och fånga sig själv i luften, att avstyra katastrofer och beundra sin egen handlingskraft, rentutav känna en inre trygghet med sig själv...
Ta på sig glasögonen och.... ingen, inte ens man själv kan ana.....
Hjälte och terrorist.... hur skiljer man på dem?
Avstyra en katastrof eller förstöra ngt storartat...
En käftsmäll eller en klapp på kinden, kan vara svårt att avgöra, liknande känslor låg antadligen bakom de båda, fast ena sved... inget man ser, man måste känna....
Känslan, oövervinnlig...
Allt handlar om känslan och energierna som flödar i oss. Som finns i allt.
Mår du dåligt, ibland kan det räcka att få bort en specifik sak från ditt hem som har en kall och negativ energi av ngn anledning (kanske fått den av ngn du inte tycker om) ... ibland kan det räcka för att du ska kunna andas igen. Känn ditt hem, vidrör och prata med de ting som finns där, vilka kommer du överens med, vilka borde "flytta ut".....
/ Nattfjäril igen...
Hon har hittat lite värme i sitt eget blod, det suger musten ur henne...
Men när hennes naglar är nedbitna och läpparna strama, när hon är allt utom dresserad och oroligt går fram och tillbaks, tittar ut genom fönstret, släcker allt ljus och fräser åt dig. När du tänder igen och kallar henne paranoid, när du drar upp persiennerna och påstår att hon är krånglig, när du ryter tillbaks och sårar henne djupt... då hade du kunnat vara utan henne, inte sant...
Hon vandrar bland demoner och svävar med keruber...
Det är inte konstigt att hon gör som hon gör, med dessa mörka skuggor i släptåg, med alla dessa vingar som omfamnar henne, emmelantid kväver henne, du vet hur hon kan vara...
Det här med att alltid komma lite försent...
... och att inte kunna sova, eller sova i ett dygn (ELLER) (utan piller, inte ens lyrica)
"tar fram papper och penna, kladdar dit en liten stjärna ist för punkt och fyller på min lista, min att göra lista.... *fixa vin till helgen (till helgen ska jag dricka tills jag somnar) resterande punkter kommer därför inte att upfyllas och för att döva det dåliga samvetet, läs, sova bort det, krossar vi lite, under en sked, ni har hört historien förr... efter en vecka eller två, BÖRJAR MITT NYA LIV, MITT NYA JAG... tills bara en spillra finns kvar, tills alla persienner återigen är neddragna, tills disken samlats på hög och okammat hår behövs kammas...
...men då är jag lättad att jag inte låter någon komma nära, vad de nu ville, vad de än trodde de såg... jag vill inte förstöra för någon annan, AMEN! Fast jag hade kunnat skjuta sönder hela världen! FUCK OFF!!!
Jag kom försent , alltid försent....
Siluetter
Tack för att jag fick luta mig bakåt, mot din famn, en sekund...
Nu faller jag, låtsas göra änglar i snön, men sanningen är att jag inte tar mig upp
ingen står bakom, ingen tar emot, inte längre, inte mer... 
(bild:okänd)
