Jag kunde nästan vidröra alla dessa galaxer, dom sa jag var galen...
I skymningen sjunger drakarna på himlavalvet, det är det vackraste jag vet, det och dina händer som värmer mina när jag söker vänner bland stjärnorna.
Att hitta hem i regn
Hon är inte den lättaste, men hon hittar alltid hem trots för många glas vin, eller nej, hon hittar ingenstans...
Varje regndroppe innehåller miljoner tankar...
Det var bara ödsliga stigar... Som någon trampat upp, kanske åt henne👆stigar leder alltid till något bättre annars hade de aldrig funnits, hon blir alltmer fenomenal annars hade hon inte levt idag...
Dimman runt din nakna hals fick mig att vilja peta på dig, alldeles för maniskt för att det skulle vara vackert
I dimmorna blev ditt sår osynligt och i dimmorna såg man aldrig att jag, jag andades rök. Slaktavfallet däremot gick inte att göra nånting åt, lukten trängde sig igenom ridåerna, publiken applåderade i tysthet, som att spela luftgitarr.
Gula löv pryder marken där du går, och mina grenar är snart nakna...
Han i sten som såg ner på oss, vi hade aldrig sett något så vackert och storartat, hård och brysk liksom. Våra löv föll för honom
Hon reder sig ett bo i den mörka skogen, av kvistar och saker hon hittar på marken...
Den där rostiga taggtråden man fastnar i på skogspromenaden, den kom att kväva mig... Det var nog den och bara den som tillslut tog mitt liv.
Du behöver inte vara orolig för hon samlar barret på din gård
Hon som springer på ditt tak
Hon som sätter mossa i din säng
Och tvättar ditt hår med regnvatten
Vet du vem hon är?
Kysser du hennes själ?
En hemlighet
Ensamheten efter dig
Tankarna och insikten
Resorna
Den döda räven
Vi som blev kvar
Vi som väntar
Vi lurade döden, vi trodde på det som aldrig sas i tystnaden
Vi pratade, pratade sönder nätterna och rökte moln över hela kvarteret. Sen blev du sjuk och vi skrev till varandra varje dag, jag var sjuk även jag men på ett helt annat sätt, jag skulle vara död nu, mitt liv var så nära att tas ifrån mig... ändå väntade vi på din död, tillsammans, och ibland, trodde vi att vi hade lurat döden. Vi ville bara inte lämna varandra, jag kunde följa dig
men...........
Jag kände mig aldrig illa till mods med dig, aldrig...
Att bli smekt med sandpapper
En överdriven vänlig gest
skenbart leende läppar
Och en hårt knuten hand bakom bakom ryggen
Det var väldigt sorgligt
Om tid inte finns
Om du inte var död
Om vi aldrig slutade älska
Om jag aldrig skar upp mina handleder
Om jag ville leva
Vi har inget att säga varandra
Mitt livsändamål, din död
Till is blev dina händer
Rör mig inte... Inte min själ, rör inte mina visor, sånger och fötter, försök inte sträcka dig efter mitt hår eller få fatt på mina färger. Se inte dig själv i mitt ljus och vila dig inte i mitt mörker.
Kan inte låta dig göra det, tror det kan vara farligt för omgivningen om du inte låter mig vara, jag tror det...
Men nu går jag ifrån allt med jordiga händer och såriga fötter, gå inte efter mig, jag är någon annan än den du tror, följ mig inte dit jag vandrar, du kommer aldrig komma fram och fastnar du kan det bli farligt för omgivningen...
Du vet inte..
Din soffa, den jag alltid somnade på alla sena nätter och med för mycket substanser som rörde om i min mörka skog... Din soffa, alltid där, jag bjöd mig själv in, jag och månen som drev mig till vansinne... Vi var som blodtörstiga vargar som slet i varandra, just innan morgonen, all sorg och allt hat i korta meningar, vi kunde aldrig sluta hata.... Vi kunde inte
Fingertoppskänsla
Vi gillade ord båda två
Men du gillade inte mig
Vad har du kvar?
Ditt hjärta kanske brann men nu är det bara aska kvar... Som ett förintelseläger, som en gaskammare, som vår kärlek
Förolyckad...
Hon är död nu
Förolyckad och åter hemkallad
Håll inte så hårt kring min armled, slit inte i min sorgdräkt, se inte på mig som om jag fortfarande levde...
Försök inte kamma ut mitt ihoptovade hår, sök inte, sök aldrig mig, hitta mig inte och fråga aldrig vem jag är som om jag befann mig i din värld...
Klä av mig min sorgedräkt och kyss min sargade kropp... Kanske skulle det göra mig gott!
Inte tvärtom
Fastän det var så du såg det...
Tidsresor
Det här kändes ( som slöa knivar)
Ändå var det bara kärlek
Ett halvt glas vitt vin för att behålla skärpan
Trygghetsnarkoman, min största hobby är timlånga bad, tänk på det... Och på drunkningsolyckor!
