Jag gråter aldrig när jag går på begravning...

Jag skulle dö för den som sviker mig för jag kan inte se skillnad mellan sanning och lögn. Eller kanske jag kan reletera till det där som gjorde dig så elak och dum.
 
Jag var ung när jag flydde första gången,nu är det en färdighet jag har, för allt det onda man inte kan bemästra ger mig inget skäl att stanna kvar.
 
Jag har lärt mig att bli krossad på alla slags sätt som går, så nu kan jag falla snyggt, jag behöver inte ens platår.
 
Jag försöker förstå den här världen fast jag är så långt ifrån, ingen kan se i svarta hål... 

Vad tycker du?

Kommentera inlägget här! naturligtvis svarar jag på alla kommentarer här på bloggen...:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0