Allt tycktes svårt och dessa tankar som omfamnade (läs:kvävde) henne som om de aldrig skulle få se henne igen...

Svårt att veta

Om världen blivit galen, förblivit lika galen som den alltid varit eller om det i själva verket är hon som blivit galen, eller alltid varit galen. Om båda blivit äldre, visare och hand i hand hysteriskt skådat eländet och för att överhuvudtaget överleva verkligheten, så som den nu faktist är och ser ut, finns inget annat alternativ än att hänge sig åt galenskapen...

Svårt att bestämma

Om man ska medicinera bort den, tanken och bitterheten som kommer från verklighetens slagfält, eller omfamna den, hänge sig och ägna sig åt striden...


Hon är av denne natur att det icket går att blunda av fri vilja, hon kan inte ha munnen full av blod som smakar vanilj, det går inte...

Men gud ska veta att hon försöker...


Vad tycker du?

Kommentera inlägget här! naturligtvis svarar jag på alla kommentarer här på bloggen...:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0