Hon: Låg kvar i sängen resten av dagen, ett rött äpple stillade hungern, ett rött vin gjorde henne mätt, inifrån hörs fågelsången i lagom ljudnivå, solen sticker inte i ögonen och framförallt slipper man bli tacklad av hänsynslösa män. MÄN, de tror de äger världen, de finns överallt, med sina breda axlar och löjleväckande skäggstubb. Ölmagar, breda flin, lögner och deras otrohet mot sina kvinnor, deras lemmar som de rycker fram i tid och otid, skvätter urin vart som helst och sedan ska de stackars kvinnorna behaga dem å ta den i munnen som en god kvinna ska göra utan att ifrågasätta. Åhhh dessa män, dessa monster...

Han: Fick inte bort den där obehagliga känslan, gick ner till stranden, tog av sandalerna och satte sig väl tillrätta, kände hur havsbrisen smekte honom, hörde måsar skratta åt honom och kände för att rena sig själv. Tog en näve sand i handen och lät det sippra ut mellan fingrarna. Han satt där och väntade på solens nedgång resten av dagen. Han ville se hur ljuset drunknade i saltvatten och försvann och han ville se hur ljuset kämpade sig upp igen. GUD VET vad som hände där emellan, vad gör allt ljus när mörkret dränkt det, vad är det med om? Tänk om rytmen förstörs, tänk om ljuset en dag inte orkar ta sig upp, inte längre orkar lysa. Framför sig såg han två svarta ögon hos en ung kvinna...