Flykten

Klättrade upp på dina revben, ramlade ner på din ryggrad, hängde mig fast på ditt höftben men kanades ner till din has. Ärligt talat var inte utsikten något att skryta över men det skapades ett slags eko så jag satt paralyserad och lyssnade på tunga, långsamma vingslag som hade kunnat ta mig upp igen. Jag kröp under ditt skinn och gav dig klåda, du rev sönder din hy och jag gick på dina skorpor, som att gå på månen!

Målade mina läppar röda med ditt torkade blod, kände mig vacker men det hjälpte föga, nä, det hjälpte inte mig.

Trasslade mig in i ditt hår, det gav mig brännsår, tog mig lös, vet inte hur, fråga inte för vet inte hur...

JAG KANSKE DOG FÖR NU ÄR ALLT LJUST