Det finns personer som känner tillfredställelse i min olycka. jha det finns de som får kickar av att öppna dörrar till blommande sommarängar och när jag tvekande sträcker fram handen för att ta del av sommarvärmen och försiktigt vågar le snett, då, just i det ögonblicket tar någon tag i mitt hår,  just då rycks jag ner till marken och dörren stängs med en kraftig smäll framför mig. När jag ligger på kallt stengolv och inte orkar ta mig upp, när jag tappat min tro igen, då finns det människor som mår bra av att berätta hur dålig jag är, hur misslyckad, hur totalt misslyckad på alla sätt och vis.

Det är nog den största av förnedring sa hon...

Jag antar de har sina skäl!