Det är allra minst en morgon och tusen mil försent...

Här sitter jag
blandar bokstäverna i mitt namn i ett glas rödvin
rör om, smakar och funderar

MEN, jag har aldrig varit någon vinkännare
och det här smakar unket
dricker ändå,till sista droppen
som en duktig flicka, förtjänar en stjärna i kanten

för så mycket, eller hur!

För att jag aldrig sa något, för att jag höll tyst
För kvävda tårar och varsamt stängda dörrar
För alla ljus jag blåste ut, för att du var rädd för eld

För sönderbitna naglar och de kaktusar jag lyckades hålla i liv
För nätter jag vakade mig igenom och dagar jag gömde mig för

Jag antar jag förtjänar ett diplom av något slag,

För alla rökringar ingen såg
För alla gånger jag lycklats försvinna eller fly
För ogräset jag sådde alla dessa vårar
För det spel jag spelat och de reaktioner jag fått
För de dagar jag orkat visa mig för folk

och för att jag aldrig varit rädd för min egen skugga





Vad tycker du?

Kommentera inlägget här! naturligtvis svarar jag på alla kommentarer här på bloggen...:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0