Vi drar oss norrut, mot det högsta fjället, lite närmare himlen och söker efter frälsning...

Vindarna från norr kommer med hysteriska visor, storslagna färdberättelser om irrande upptåg...
 
Men, de är alldeles för hårdhänta, stannar för länge på en och samma plats, skriker sig hesa och ibland tröttnar man...
 
Ibland vill man bara dra sig undan...

Vad tycker du?

Kommentera inlägget här! naturligtvis svarar jag på alla kommentarer här på bloggen...:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0