Det var ingen sten, det var mitt hjärta, men visst, det är lätt att ta miste på, de sjunker likadant, lika ihärdigt båda två. Men att kasta det i havet känns såhär i efterhand onödigt, jag blundar när jag dyker, hittar sällan det jag söker, å andra sidan trivs jag vid havet, jag antar det är där man hittar mig nu, sökandes i blindo...