du kallar mig Liv fastän jag är Död...

Att alltid gå lite för långt och att aldrig riktigt komma iväg
som att sitta fast mellan två kapitel
frustrerande, tröttsamt...
2012-07-17 @ 18:54:58 Prosa Permalink

Vad tycker du?

Kommentera inlägget här! naturligtvis svarar jag på alla kommentarer här på bloggen...:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0