viktigaste medlen för dramatisk framställning

 

Men hennes mimik var kontrollbart platt, grå, eventuellt en viss ton av svart, ngt hon hade jobbat med under åren, för att behålla en slags vision av kontroll. Det döljde stormen, kalabaliken som störde och nästintill hennes mani.

 

Tills det tog över och blev en sjukdom, en parasit och en diagnos... och hon befann sig i början av cirkeln igen, för där fanns ingen kontroll, nu var hon lika hopplös, dessutom med en demon som ständig följeslagare. 

 

Att alltid mura in sig själv i ett hörn, tröttsamt i längden, förödande för friheten som längtade ut Hennes själ var dock i uppror, yrde och ven, exploderade i eldiga röda nyanser, lade sig för att vila i kallt blått sken, föll i kolsvart avgrund, slet sig loss med öronbedövande skrik, röjde och söndrade som en orkan. Hon BEHÖVER ingen dramatisk framställning, fastän det vore läkande, fastän hon skulle verka levande i sådana fall, det HADE fallit henne i tanken, det bör erkännas... det bör faktiskt erkännas!