Strimmor från låg, kylig vintersol trevade sig fram mellan frostiga grenar, höll andan vid gränderna i stan, målade ivrigt på husväggar och pustade ut på snödrivor. De kom med en berättelse, de kom med blanka blad och en längtan efter röda läppar. Efter månader kunde kontrasterna äntligen träda fram i alla dessa gråa vinterblickar, även dunkla vrår och kantiga hörn fick nån slags färgskala över sig som aldrig syns i din platt tv som stått på hela vintern som en fångvaktare och gjort dig randig.

/ Aftonstjärnan