Åh våra nätter, vi slogs och vi grät, vi drack en flaska till...

...långt bort från dom fina sallongerna




Jag önskar jag kunde passa in, dra in magen och klämma mig förbi allt som är svårt, men jag har min stolthet, jo jag har lite kvar och den försöker jag vårda ömt, fast du kallar det dåraktigt, till viss del har du rätt, men jag ser det inte som något dåligt!

Jag borde sitta på nån klippa och tänka över allt dethär, framförallt så vill jag slippa, att bli kär, igen!



 
Mina heliga ideal...


Vad tycker du?

Kommentera inlägget här! naturligtvis svarar jag på alla kommentarer här på bloggen...:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0