Den där resan vi aldrig åkte på, orden vi höll inne med, sanningar vi ljög om och lögner vi försökte få till sanningar. Förlåt vi ville skrika ut men som vi teg ihjäl. Å de där såren jag blottade för att du skulle slicka dem rena eller strö salt i. 

Efter åskan, bekännelsen och regnet torkade du mitt blöta hår, jag hade stått ute och frysit i veckor och du gjorde mig varm igen, jag gav inget tillbaks och vad hade jag annat än kyla att ge...