tidvis...

och på något sätt 

eller på ett sällsynt sätt

mellan anfallen...


minns jag ibland

så tydligt

att jag vill skjuta mig själv


så närvarande

att min salta gråt

fräter sönder mina kinder


som idag

genade förbi samma gård 

gick på samma asfalt

men inget blir aldrig detsamma


kanske är det därför

jag vill skjuta mig själv

för min sorg kommer aldrig dämpas 


pucko!!!


Vad tycker du?

Kommentera inlägget här! naturligtvis svarar jag på alla kommentarer här på bloggen...:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0