Vi tar oss ut, igen

Vi går samma stig, plurrar i samma lergrop och halkar på samma stenar, undrar vad som finns bakom kullen, bakom krönet vi aldrig viker av vid och svajjar gör vi, med asparna i klungan, vi hör hur dom upprört diskuterar och pekar med sina krokiga aspgrenar, men vi svajjar bara förbi. Vi har inte tid med samtal och skvaller, inte med dom, inte med asparna.

Vi går ner mot myren, viker av stigen och går slalom mellan små nakna björkar, ahh, det var där solen gömde sig, vi fångar några strimmor och skyndar tillbaks till stigen igen, viskar små ord till fåglarna som håller koll på oss, dom har tydligen ngt förbund med asparna =/  Vi lägger oss inte i, trevligt att bli uppmärksammad och nog känner dom igen oss, de försöker bara vara dramatiska.