Förövrigt, sa han med myndig stämma och plinkade frånvarande på det ostämda pianot mitt i rummet, så vore det inte bara skandal utan även ren dårskap, det måste ni förstå!

Nancy förstod inte, och hon förstod inte varför han skulle röra pianot med sina smutsiga händer, vem vet vad dessa händer har i sitt samvete, han hade ingen rätt, ingen ska röra det pianot, ingen, förutom... 

Naturligtvis! sa Nancy mjukt medan hon sträckte sig efter sitt glas...

Det var en ljuvlig vårdag som träget gjorde sitt bästa för att ta sig in mellan tunga gardiner och tjocka fönsterglas, dimman hade bedarrat ute på markerna, morgondimman som kom med löfte om bättring och tog med sig det sista av den robusta natten för att ge plats åt dagen. Han hade anlänt när de stora ekarna fortfarande sov djupt, de var ståtliga ändå, där de stod med sina vackra grenverk, men intet hade de med natten att göra, intet ville de veta av de väsen som smög omkring och smed planer under dessa mörka timmar. Ett större intresse av män på häst hade de icket heller, ja det sistnämda berörde dem inte ett smack, hur mystiskt och gåtfullt det nu än verkade....