Kanske sipprar det ut ljus ur hennes ögon en dag, men inte idag...
Hon vet hur man skriver långa mossiga brev, hon har även lärt sig att skrynkla ihop dessa då storhetsvansinnet och ömkligheten förvandlas till en påfrestande oduglighetskänsla tillika paranojja. Hon vet hur man påbörjar romaner och fingrarna känns lätta när de studsar fram å tillbaks, upp å ner på tangentbordet, hon känner igen den bittra smaken när det geniala plötsligt bara ser tarvligt och konstrat ut och allt blir pinsamt och helt olyckligt förfärligt tragiskt.
Hon kan under press slänga ihop en oljemålning som det gnistrar om, men hennes obeslutsamhet och tankemönster skulle även få henne att sitta med samma målning i ett år om möjligheten fanns.
Hon VET hur man klär sig snyggt, tro inget annat, men hon går helst naken och varför köpa årets bikini när man oftast badar näck i en skogssjö. Hon har mossa under kängorna för kängor längtar efter skog, varför ha klumpiga kängor på asfalterade vägar? Eller, varför inte, om det ger en doft av mossa? Kanske sprider man några frön som fastnat under sulan, kanske världen blir vacker!
Hennes värld är vacker och tragisk, den är sorgsen och den blöder, hon värnar dock om det blödande och bandagerar ömt, rår om och beklagar. Hon skrapar bort skorpor för att komma åt med tvål och vatten. Fula ärr på huden ser ut som slingrande stigar med lite fantasi, med lite inbillningsinsikt som hon faktist har. Så det fula blir vackert, för stigar som man kan gå vilse på är underbart vackra och där nånstans fumlar hon mellan fägring och tragik , mellan vemod och fjärilsvingar i en röra, i ett kaos. Slingrande moln ovanför hennes huvud gör inte saken lättare, inte tankarna mindre lätthanterliga. Moln kan man nämligen sitta på, hoppa på, röra om med fingret som i en bunke med grädde, eller kan man? Herre gud! Vad är fiktion och vad är påhittat, finns hon ens eller är allt bara tankar tänkt av någon annan, jag menar, har någon SETT henne, verkligen sett? är det tankar tänkta av henne själv och som vanligt tappades den röda tråden (som om den ens fanns)...
Hon kan under press slänga ihop en oljemålning som det gnistrar om, men hennes obeslutsamhet och tankemönster skulle även få henne att sitta med samma målning i ett år om möjligheten fanns.
Hon VET hur man klär sig snyggt, tro inget annat, men hon går helst naken och varför köpa årets bikini när man oftast badar näck i en skogssjö. Hon har mossa under kängorna för kängor längtar efter skog, varför ha klumpiga kängor på asfalterade vägar? Eller, varför inte, om det ger en doft av mossa? Kanske sprider man några frön som fastnat under sulan, kanske världen blir vacker!
Hennes värld är vacker och tragisk, den är sorgsen och den blöder, hon värnar dock om det blödande och bandagerar ömt, rår om och beklagar. Hon skrapar bort skorpor för att komma åt med tvål och vatten. Fula ärr på huden ser ut som slingrande stigar med lite fantasi, med lite inbillningsinsikt som hon faktist har. Så det fula blir vackert, för stigar som man kan gå vilse på är underbart vackra och där nånstans fumlar hon mellan fägring och tragik , mellan vemod och fjärilsvingar i en röra, i ett kaos. Slingrande moln ovanför hennes huvud gör inte saken lättare, inte tankarna mindre lätthanterliga. Moln kan man nämligen sitta på, hoppa på, röra om med fingret som i en bunke med grädde, eller kan man? Herre gud! Vad är fiktion och vad är påhittat, finns hon ens eller är allt bara tankar tänkt av någon annan, jag menar, har någon SETT henne, verkligen sett? är det tankar tänkta av henne själv och som vanligt tappades den röda tråden (som om den ens fanns)...
Vad tycker du?
Trackback
