Vreden, den du vaknar med, den du vaggade till sömn kvällen innan och den du gav av ditt dyrbaraste, renaste vatten, bara för att hålla vid liv, erat förhållande förbryllar mig!

Vreden som snällt vaktar dina ägodeler medan du är insvept i en desperat jakt efter mer, förblindad och trolös. Det du trodde var ditt hopp var i själva verket din fallgrop, vem hjälper dig upp? Inte vreden, han är i full stånd till att vakta, han du trodde var din vän, din vilja och energifulla gloria. Du vet väll att han skrattar åt dig bakom din rygg. Han lurar dig till svek och ger dig sen hela skulden.

Ge honom inte av ditt ljus, kanske sa han att han skulle förvalta det åt dig, få det att växa, bli större. Ditt ljus behöver inte bli större, det är redan tillräckligt som det är. Tro inte på hans löften, det han gör kallas att kväva. Har du märkt att du ibland har svårt att andas, fast att han kramar om dig så ömt?

Presentera inte honom för dina vänner, gör inte det.... han hör inte hemma här, han är en objuden gäst, han stod aldrig på din gästlista, han bara steg in i rummet, öppnade fönstret och släppte ut din lyckofågel...