konstruerad tillvaro...
VAD exakt är det som gör det osynliga osynligt? Ställer mig frågan i förbifarten (är det ett ord)? av tankestormar, livsfolosofier och rostskadade svar. Kommer man fram till något och märker att det börjar rosta kan man lätt få panikångest. En liten brun fläck på en annan så glansig, spegelblank yta, som man VET kommer växa sig större, ta över mer och mer.
vacker, behandlad plåt, gärna i någon förträfflig, iögonfallande färg, men med ett sönderrostat underrede (som visserligen är svår att upptäcka), såvida bilen inte lyfts upp eller nån kryper under så är det nästintill omöjligt att veta.
MEN karossen håller vad den lovar, har som sista ordet på något sätt, en bil med borderline, stackars bil!
(varför pratar jag om bilar/bilet, sådär i förbifarten)
NEJ, ingenting är osynligt, det beror bara på hur man ser på det, hur ingående, hur nära man studerar, känslan man får, rostskadad eller inte...
vacker, behandlad plåt, gärna i någon förträfflig, iögonfallande färg, men med ett sönderrostat underrede (som visserligen är svår att upptäcka), såvida bilen inte lyfts upp eller nån kryper under så är det nästintill omöjligt att veta.
MEN karossen håller vad den lovar, har som sista ordet på något sätt, en bil med borderline, stackars bil!
(varför pratar jag om bilar/bilet, sådär i förbifarten)
NEJ, ingenting är osynligt, det beror bara på hur man ser på det, hur ingående, hur nära man studerar, känslan man får, rostskadad eller inte...
Vad tycker du?
Trackback
