Nej, vi är inga hjältar...
Eld i skogarna, en strid mellan gott och ont, rätt och fel, att vara och att inte få existera. Hets och skottlossning, snara runt halsen, skräck och en hänförande förtjusning över att få utrota, döda, förinta. Ångest och flackande blickar, kvarlämnade valpar, svält...
Revir, vems? Rättigheter, för vilka?
Jag var inte där, jag är inte där, jag hör inga stridsrop, jag känner ingen segerglädje, men jag kan förnimma ångestskrik, det kan jag, och jag ser ingen jakt, jag ser ett fult orättvist krig.
Jag ser ett land som lever kvar i myten av en lögn, jag lever bland ett folk med storhetsvansinne, där ingen ber för någon annans skull, där ingen är beredd att kompromissa, att dela med sig, att vika sig, ge ett anständigt liv åt en främling. Nej, vi är inga hjältar här, det är vi som är monstrerna, hur kan nån ha missat det?
Vad tycker du?
Trackback
