Krossa lyrica med silversked för bästa effekt och ta hela dagsdosen sammtidigt, ett glas rött vin, lite för julstämmningen men mest för den lena, yra känslan och torra eftersmaken som blandar sig med tablettpulver. Plötsligt kan jag reletera till värmen kring juletid och dansa med snöflingorna, fast uppe i våningen bland alla guldramar och höga fönster ner mot gatan och julstressen, som på film, fast utan prins eller manlig, snygg räddare inöden, men med två paket cigg, en oöppnad. UTAN julmusik men Beethoven på Spotify, fastän LP-skivorna vore att föredra, det känns fint iaf och jag lever.

2012, snart ett nytt år och snart dags att sumera 2011, oftast i kategorier. 2011 var året jag slutade sträckgråta men fortsatte att spy, små förändingar sägs visa en nya vägar. Slutade i princip helt med likör för att återgå till rött vin igen. Tror jag gillar färgen mer och glasen. Min gula undulat dog i början av året, hon var tam, satt på fingret och lekte med min ring med diamant, hon älskade att bli klappad under vingen, hade jag haft vingar hade jag försvunnit, flygit tills de inte längre bar mig, men hon försvann aldrig, hon stannade kvar, så skör och vacker som en grekisk staty. Begravde henne vid nyponbusken i parken där vilda fåglar sjunger och pratar hysteriskt om ditt och datt. Ibland inbillar jag mig att jag ser henne där, men det är nog vinet.