Att fejka sin egen död, bli begravd levande av ett gäng ynglingar och sedan skriva en bok om det 15 timmar senare när man tror att man vaknat, fast i själva verket befinner man sig i dröm nummer två, när man vaknat från dröm nr 2 och befinner sig i sin alldeles förstora säng  inser man att den genialiska romanide man hade bara är absurd och kvar, kvar är bara ångesten, kvar är bara den inristade satan ångesten...

... eller hur!