Vad var det som hände...
Hon ville inte leva längre. Ett frivilligt beslut som upprepar sig gång på gång på gång....
Han älskade henne på sitt sätt. Men tillslut sög hon musten av honom. Stackars karl!
Du borde sagt henne....
Huden på hennes armar slet du bort, men hon försöker bära dig ändå. Som en skog som sakta smeker stormen mothårs.
Du borde sagt henne det, att stormar smeker man inte, de flyr man ifrån. Hon försöker bära dig och dina stenar. Hon försöker så mycket för hon trodde det var så man gjorde. Du borde sagt henne det, att allt var fel att hennes armar var flådda, hon ser
inte sånt själv.
