NAZLA -

Hon reder sig ett bo i den mörka skogen, av kvistar och saker hon hittar på marken...

Den där rostiga taggtråden man fastnar i på skogspromenaden, den kom att kväva mig... Det var nog den och bara den som tillslut tog mitt liv.

2017-09-24 @ 17:40:51 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Du behöver inte vara orolig för hon samlar barret på din gård

Hon som springer på ditt tak

Hon som sätter mossa i din säng

Och tvättar ditt hår med regnvatten

Vet du vem hon är?

Kysser du hennes själ?

2017-09-24 @ 12:53:23 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

En hemlighet

Ensamheten efter dig

Tankarna och insikten

Resorna

Den döda räven

Vi som blev kvar

Vi som väntar

2017-09-23 @ 18:10:58 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vi lurade döden, vi trodde på det som aldrig sas i tystnaden

Vi pratade, pratade sönder nätterna och rökte moln över hela kvarteret. Sen blev du sjuk och vi skrev till varandra varje dag, jag var sjuk även jag men på ett helt annat sätt, jag skulle vara död nu, mitt liv var så nära att tas ifrån mig... ändå väntade vi på din död, tillsammans, och ibland, trodde vi att vi hade lurat döden. Vi ville bara inte lämna varandra, jag kunde följa dig

men...........

2017-09-23 @ 18:04:16 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag kände mig aldrig illa till mods med dig, aldrig...

Att bli smekt med sandpapper

En överdriven vänlig gest

skenbart leende läppar

Och en hårt knuten hand bakom bakom ryggen

2017-09-23 @ 06:43:57 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det var väldigt sorgligt

Om tid inte finns

Om du inte var död

Om vi aldrig slutade älska

Om jag aldrig skar upp mina handleder

Om jag ville leva

2017-09-22 @ 14:20:11 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vi har inget att säga varandra

Mitt livsändamål, din död

2017-09-20 @ 18:52:54 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Till is blev dina händer

Rör mig inte... Inte min själ, rör inte mina visor, sånger och fötter, försök inte sträcka dig efter mitt hår eller få fatt på mina färger. Se inte dig själv i mitt ljus och vila dig inte i mitt mörker.

Kan inte låta dig göra det, tror det kan vara farligt för omgivningen om du inte låter mig vara, jag tror det...

Men nu går jag ifrån allt med jordiga händer och såriga fötter, gå inte efter mig, jag är någon annan än den du tror, följ mig inte dit jag vandrar, du kommer aldrig komma fram och fastnar du kan det bli farligt för omgivningen...

2017-09-20 @ 18:50:03 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Du vet inte..

Din soffa, den jag alltid somnade på alla sena nätter och med för mycket substanser som rörde om i min mörka skog... Din soffa, alltid där, jag bjöd mig själv in, jag och månen som drev mig till vansinne... Vi var som blodtörstiga vargar som slet i varandra, just innan morgonen, all sorg och allt hat i korta meningar, vi kunde aldrig sluta hata.... Vi kunde inte

2017-09-17 @ 01:45:38 Permalink Prosa Kommentarer (0) Trackbacks ()