Jag kunde nästan vidröra alla dessa galaxer, dom sa jag var galen...
I skymningen sjunger drakarna på himlavalvet, det är det vackraste jag vet, det och dina händer som värmer mina när jag söker vänner bland stjärnorna.
Att hitta hem i regn
Hon är inte den lättaste, men hon hittar alltid hem trots för många glas vin, eller nej, hon hittar ingenstans...
Varje regndroppe innehåller miljoner tankar...
Det var bara ödsliga stigar... Som någon trampat upp, kanske åt henne👆stigar leder alltid till något bättre annars hade de aldrig funnits, hon blir alltmer fenomenal annars hade hon inte levt idag...
Dimman runt din nakna hals fick mig att vilja peta på dig, alldeles för maniskt för att det skulle vara vackert
I dimmorna blev ditt sår osynligt och i dimmorna såg man aldrig att jag, jag andades rök. Slaktavfallet däremot gick inte att göra nånting åt, lukten trängde sig igenom ridåerna, publiken applåderade i tysthet, som att spela luftgitarr.
Gula löv pryder marken där du går, och mina grenar är snart nakna...
Han i sten som såg ner på oss, vi hade aldrig sett något så vackert och storartat, hård och brysk liksom. Våra löv föll för honom
