Lite ord jag fann i diket...
Det enda jag inte måste reparera
Timmarna i verkstan gör mig trött
Nämligen
Här är ängarna fulla av blommor...
Blåser du på min kind
Det var allt jag begärde av livet
Detta liv....
Du såg mina händer, den enda som såg...
Det händer då och då
Och alla dessa Historier om livet, om tragedin
Och kärleken som river sönder
Alla tunga andetag
Och de dagarna vi älskade
Sysslor vid vattnet...
Minnen av framtiden
Enda sättet jag kan förklara det på
Livscykeln
Sedan sjunker stenarna till botten
Och stryptaget är ett faktum
Igen
Jag går på det varenda gång...
Den natten hon klättrade upp på jordnivå
Åratal av ord som svetsades fast på hennes händer gav värk.
Frigörelse ropade hon högt
Och tappade en fjäder på marken
Det är en sak jag måste berätta...
En näringskedja med motstånd
Och jag skulle ta med henne till himlen
Jag skulle ge henne ett moln
Och ta bort all tyngd
Kyssa hennes panna och visa allt det vackra
Han gör allt för henne
Men hon är inte där
Älskar dig för virveln i ditt hår...
Om du nångång släpper mig
Lovar jag att följa din skugga
Liv älskar död
Hur fortsätter man då, att gå, vart går man?
Ner till sjön, ner i sjön tänker jag
När du försvann och jag inte längre hittar mig själv
Vart går jag då?
Hur lever jag?
Hur andas jag?
När du är död
Hur fortsätter jag då?
