Vi som stannade i klassrummet varje rast, för att drömma...

Den stora svarta (gröna) tavlan i skolan, senare vit... Du och jag och alla dammiga kritor och konstverk som suddades bort lika snabbt de blev klara, som dåtidens snapchat. Kom att tänka på det nu. Allt som har en början har rimligen också ett slut 


Inte skära, bara rispa...


Allt blev så blått och stjärnor började röra på sig, träden sjung sånger och jag dansade med dem alltmedans myrorna passade på att smaka på mig, på MIG, jag känner mig ändå tacksam  
/ damen i skogen 


Det är sant som dom sagt...


Hon som inte kan leva söker döden i livet, att sakta kvävas och sakta ruttna bort, det har blivit någon slags bedrift i sig, värt det? Knappast! 


Förutsättningar


Sen sprang hon
Med sandstorm 
Det var då hon blev blind... 


Jag kraschlandade i ditt hjärta...


Vi tog farväl 
Sedan tänkte jag på henne resten av mitt liv 
Vi kallade det ett beslut 
Men lögnen var ett faktum 


Rättelse


Jag föll 
Jag drunknade inte
Förvänta er inget annat 


RSS 2.0