Att göra det på mitt sätt
Förlåt mig,jag vet inte vad jag gör
Du sökte en kvinna och fann en själ
Din besvikelse gick att ta på
En mödosam resa av förintelse
Själar som gråter kan man drunkna i
Men de försvinner inte
En möjlighet
Jag är vårat avstånd
Det jag klandrar dig för
Du är styrkan
Jag slogs mot...
Sedan blev jag ledsen igen...
.... Jag förnimmade livet
När jag sköljde bort smutsen från mina händer
När jag förlät mig själv igen
När rädslan inte längre var verklig
En stund tidigare idag förnimmade jag livet
Sedan blev jag ledsen igen
Jag kanske blivit lurad, men jag tror att jag inte kan gå någon annan väg än att helt och hållet ge mig hän, vad som än händer. Du kallar mig för en dåre som inte lyssnar på dig, men att söka livet är en överlevnads strategi, den enda jag har...
Om jag är livet, var finns jag?
Om du ser mig, ser du mig som död?
Du behöver inte svara, jag visste inte att jag ställde frågan högt!
Trasdockan och prinsen
Han lyfte henne och hon var lätt, han var stark, hon var kvinna han var man
Hon var vacker och hon var hans
Hon var hans lilla docka som gick i kras, hon var hans docka i finaste glas
Hjälp mig upp kved hon svagt, lyft mig upp, lyft mig, lyft
Men han gick förbi för vem vill lyfta en trasdocka så alla ser
nej, han sökte något nytt, något fint, något lent
Hon låg kvar och han röt FÖRSVINN, hon låg kvar, hon sa, jag är ju din...
Jag är aldrig så lycklig som när jag gråter
Du är varm och din värme och närhet får mig att gråta
Mina tårar länkar oss ihop,
eller nej, mina tårar är ingen länk,
de är bara ett uttryck
Dina andetag andas kärlek
Fastän du sover, sover du?
Ska jag väcka dig?
Om jag drar handen mjukt på ditt huvud
Vaknar du då?
Vi är livet och när jag blir medveten om det, om den enorma kraften
Känns det som om jag nått fram
Här vill jag stanna för alltid
Du tittar på mig och suckar,
Jag tror jag snyftade till för högt
Dina andetag kvävde mig
Hon kom aldrig igenom, kanske var det vinbärsbuskarna och trädet som gav skugga varma sommardagar som höll henne kvar. Kanske var det regnet som bildade ådror på fönstret hon dröjde sig kvar vid.
Din sorg var inte min men jag höll den hårt, dina andetag kvävde mig trots det kysste jag dig ömt. Du kom aldrig igenom och kanske var jag en del i det!
Jag vet att det är svårt
Men det gör det inte enklare...
Jag ärvde dina händer och din tro...
Du var ingen sökare, du hade hittat hem, och den tryggheten vilade jag mig mot. Du gav mig mitt lugn....
I väntrummet
Väntrummet
Och inga lyckliga slut
IngA helande händer här inte
Men jag väntar
Kanske på någon slags undergång eller en frälsning...
Konsten att sluta tänka
Vi hade aldrig några namn...
Jag drömde om dina nakna bröst
Och jag och min gula regnrock
Vi hade aldrig några namn
Men jag vill minnas att regnet omringade oss
Dina formuleringar och spända läppar
Jag och min regnrock
I natt drömde jag om dig
Soldyrkare
På ett hörn
Satt hon
Vid min sida
Min vän
Tacksamheten yrde i mina ådror
Brännmärkt
Förlåt för het stearin på din kind
Snälla hedra mig!
Så fångar vi våra offer
Visioner
Alltid återkommande
Träffsäker konstruktion som ett spindelnät
Vi börjar här och nu
För vi har visioner
En sång jag vill sjunga...
Dina naglar som borrade sig in i min hud
Min kropp som föll, som tappade balansen
Och ditt skratt
Ditt hysteriska skratt i mitt huvud
Dina maskar som åt av mig
Jorden i min mun, den smakade järn och mossa
Och jag tuggade på små små stenar
Du tuggade på mig
Och på den tredje dagen...
Hon är bara en fantasi
En berättelse
Tankar som skrivits ner
Tårar som gett ränder
En snygg gråskala att bevara
Mörka rum har alltid skrämt mig
Blåser ut ljusen
Och min själ
Mörka rum har alltid skrämt mig
Man ser mer i mörker
Framförallt hör man mer i mörker
I mörker är man alltid ensam
Aldrig ensam
Förvirring
Tappat bort min själ
Man ska alltid ...
...skära i tunna skivor
Citroner och mitt hjärta
Vi var så stolta över dig
Där jag trodde jag skulle leva
Saknad är vattendropparna från istapparna
Granen där jag hämtade styrka, den som var min vän
Och vardagsrummet i skogsdungen
Där jag trodde jag alltid skulle leva
Livspolitik
Vi skrek
Nu sover vi
Det är ansvaret vi tar
En milstolpe
Extremist
Kan inte ditt språk
Men dina horn gjorde ont
Felsöker
Om ngn undrar vad hon gör...
Felsöker livet
Söker....
Livet
Mitt tysta ego
Mitt tysta ego är inte den jag är, och ekot av dess skrik och buller är inte den jag var...
Dårskapen har inte med mig att göra
Demonerna ville aldrig slita sönder mig
Så vem är jag?
När han tog över
Min ångest är inte vacker... Jag tror han vill döda mig... Skynda på, skriker jag... Slöa knivar är outhärdligt!
