Vi lurade döden, vi trodde på det som aldrig sas i tystnaden

Vi pratade, pratade sönder nätterna och rökte moln över hela kvarteret. Sen blev du sjuk och vi skrev till varandra varje dag, jag var sjuk även jag men på ett helt annat sätt, jag skulle vara död nu, mitt liv var så nära att tas ifrån mig... ändå väntade vi på din död, tillsammans, och ibland, trodde vi att vi hade lurat döden. Vi ville bara inte lämna varandra, jag kunde följa dig  

men...........


Vad tycker du?

Kommentera inlägget här! naturligtvis svarar jag på alla kommentarer här på bloggen...:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0