Din soffa, den jag alltid somnade på alla sena nätter och med för mycket substanser som rörde om i min mörka skog... Din soffa, alltid där, jag bjöd mig själv in, jag och månen som drev mig till vansinne... Vi var som blodtörstiga vargar som slet i varandra, just innan morgonen, all sorg och allt hat i korta meningar, vi kunde aldrig sluta hata.... Vi kunde inte