Vi som stannade i klassrummet varje rast, för att drömma...

Den stora svarta (gröna) tavlan i skolan, senare vit... Du och jag och alla dammiga kritor och konstverk som suddades bort lika snabbt de blev klara, som dåtidens snapchat. Kom att tänka på det nu. Allt som har en början har rimligen också ett slut 


Vad tycker du?

Kommentera inlägget här! naturligtvis svarar jag på alla kommentarer här på bloggen...:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0